Aftonbladet – 14 mars 1854, sida 1

TOBER ÖFVERSTE S HOLSTEINSKA PARTIET. FJORTONDE KAPITLET. Vid sin lilla dottersons sjuksäng satt öfverstinnan Stobge — för några veckor sedan fru Langenhjelm — och fästade sina sorgsna blickar på det plågade barnet, medam mor Cajsa, Stockholms förträffligaste sjuksköterska, Jlutade sig öfver den lillas bädd och noga undersökte: honom. — Söta, goda fru, — sade den beskedliga gumman slutliggen — lilla Gustaf har fått engelskan, och den kan ingem doktor bota, det är säkert som amen i kyrkan. — Ack min Gud, jag fruktar det verkligen, — sade öfverstinnan, — ty doktorn, som nyss var här, gaf mig föga hopp. . — Öm icke öfverstinnan misstycker att en så simpel menniska, som jag, säger något, så kunde jag väl ge ett godt råd. — Tala, kära mor! — svarade den bekymrade mormodren. — Jo, på andra sidan Stocksunds färja bor en finngubbe, och det ges ingen sjukdom som han ej kan bota. I betraktande af all den vidskepelse som herrskade år 1719 — hvem kan förtänka den arma mormodren att hon. lyssnade till en gummas ord, hvilken hade det vitsordeet om sig, att hon var den bästa sjukvakterska i hela Stocckholm och hvilken räddat mångens lif, der fattigdom hinddrat att tillkalla en läkare. .— Ja, ja fru öfverstinna, lögg mina ord på hjertat — fortfor gumman; — det är som jag har sagt. Det är inte att söla med, ty då kan det gå på tok. — Hvem skall jag få som går? Min piga ligger sjuk i frossan. Kunde icke mor Cajsa möjligtvis skatfa någon? — Nej Gud hjelpe mig jag det kan. — Om min goda fostermor tillåter kunde u jag gå — inföll Cecilia. En skymt af glädje öfverfor öfverstinnans ansigte, men försvann lika hastigt som den kommit. ) Se A, B. N:o 53, 55—57 och 59.