Aftonbladet – 14 mars 1854, sida 1

:Stocksund bor en gammal finne som kan bota sjukdomar, och jag tillstår att allt sedan jag var i Finland har jag haft stort förtroende till. deras kurer. Mins du den der gubben du räddade från knut? — Jag medger att han gjorde förunderliga kurer. Hvem skickade du? — Hvem skulle jag skicka? Pigan ligger sjuk ifrossan. Cecilia gick. Knappast voro dessa ord sagda, innan öfversten skiftade färg. — För tusan, Carin, hvad har du gjort? För två timmar sedan tågade lifdragonerna till Roslagen; hon kan omöjligt undgå att möta dem på hemvägen. — O min Gud! Hvad säger du? hvad är att göra? — För att nedtysta sin egen oro, fortfor öfverstinnan: — Men min bäste vän, Cecilia är en så förståndig flicka; nog vet hon att akta sig för soldaterna; utom dess är väl befälet med... : — Jo vackert — mumlade Stobge med missnöjd min — när det kommer an på flickor äro officerarne min själ ingen bit bättre än manskapet. Han rynkade pannan vid tanken på de faror, för hvilka den arma flickan kunde vara utsatt, och var för första gången i sitt lif missnöjd med en handling af Catharina. Men då han såg hennes oro, ville han ej öka den med en förebråelse. Den följden hade emellertid denna händelse, att öfversten för första gången insåg, huru dyrbar den unga Cecilia var för honom. Omsider sade öfverstinnan: — Skulle du ej kunna skicka din ordonnance? — Hur skall jag kunna det? Om en half timma måste jag tilibaka till Stäket. — Jag vet ingen annan råd; jag går sjelf till tullen... — För Guds skuld, Carin, begå icke en sådan oförsigtighet! Den kunde blottställa både dig och mig. Vi få väl lof att lita på Cecilias förstånd och förslagenhet. Det arma barnet är icke ovant vid dylika uppträden; dig kunde de skrämma ihjäl. — O min Gud, att jag kunde vara så oförsigtig, men Å först var min lilla gosse så sjuk och sedan hade jag ej Iden minsta aning om dragonernas march; tror du att jag då hade låtit henne gå? — Det tror jag visst icke, Carin; jag känner din ömhet för flickan. Men förbannadt oförsigtigt var det. I! Gud gifve att hon väl vore hemma igen.