Aftonbladet – 14 mars 1854, sida 1

KRETS RN SINNE — Du, en ung flicka? — Trakten hvimlar af soldater. — Söta fru, låt mamsell gå, — sade gumman. — Hade jag tid bara, vore ingen fråga om att inte jag skulle gå. Om öfverstinnan ger mamsell en sexörs slant att lemna åt finngubbens hustru, så följer hon mamsell tillbaka till tullen, ja — till och med inemot Johannis kyrka, och sen är det icke den ringaste fara. Men det är en sak det: mamsell får lof att ta med sig skjortan, som den lille har på sig nu, och visa den för finngubben, som då säger mamsell hvad vi ska ge den lille... Men skynda sig nu, så skall jag följa henne till tullen, fastän jag har fasligt bråttom, för jag har lofvat bort mig, si, till fru Asplund på morgonqvisten. Sväfvande mellan hopp och fruktan satt öfverstinnan vid sin lilla dottersons vagga, ängsligt räknande minuterna till dess Cecilia skulle återkomma. I denna oro förföt förmiddagen och måltidstimman nalkades. För att vara närmare sin lilla älskling, bade öfverstinnan, efter som hennes man var borta, låtit duka bordet i sängkammaren. Hon ämnade just kalla in barnen för att gå till bords, då August kom inspringande under utrop: — Mamma, pappa kommer! Öfverstinnan skyndade att emottaga sin man, som just nu inkom i salen. — Hvilken lycklig händelse för dig hem? Har du slutat ditt befästningsarbete? Får jag behålla dig hemma nu? — Jo vackert; tycker du det? Jag har fått den ena skansen färdig vid Stäket; nu återstår den andra. Mer som jag hade att tala med prinsen och äfven önskade omfamna dig, blef jag min egen adjutant, och dermed är du väl icke missnöjd, Carin? Men hvad ser jag? dt har gråtit? — Min lilla gosse är så sjuk; jag tror knappast at han har många dagar qvar — svarade öfverstinnan sorgset Öfversten gick in till det sjuka barnet, och häpnad öfver de framsteg sjukdomen gjort under de åtta daga som han vart borta. — Hvad säger doktorn? — Ingenting. — Vet pappa — mor Cajsa säger att Gustaf ha engelskan, och det kan ingen doktor bota — sade m August ifrigt. — Hvad säger du? kan ingen doktor bota? Hven kan då bota? Öfverstinnan tog ordet: mor Cajsa talade om att vi