Presteståndet, Plenum den 11 Mars kl. 10 f. m. Utom val af fullmäktige i banken och riksgäldskontoret jemte direktörer vid lånekontoren, hvarom förut är nämndt och hvartill användes en stor del af förmiddagen upptogs den öfriga af en liflig financiell debatt emellan professor Agardht å ena samt biskop Heurlin, prosten Almqvist, doktor Sandberg med flera andra sidan öfver statsutskottets betänkande n:o 65, angående erforderlige medel för nu förestående utbetalningar å det under innevarande riksdag beviljade särskilda kreditiv å 2,500,000 rdr. Riksgäldsontoret, hvilket det åligger att anskaffa dessa medel, hade uti memorial till utskottet gjort framställning om tillåtelse för fullmäktige att utan ovilkorligt iakttagande af stadgandet i 166 af kontorets reglemente, hvilket för fal sådant som ifrägavarande ålägger kontoret att antingen till inlösen uppsäga eller på förmånligaste säätt försälja kontorets räntebärande obligationer, få, öfver för tillfället disponibla tillgångar, mot möjligeni lägsta ränta upptaga lån till det krediterade beloppets bestridande. Hvad fullmäktige sålunda hemställt, hade statsutskottet tillstyrkt. Professor Agardh ansäg först och främst utskottet ej klart framställt sitt förslag, ett förslag, hvari genom riksgäldskontoret skulle förvandlas till en depositionsbank, som skulle, med stor och kostsam förvaltningspersonal, upptaga och utgifva lån. Nu om någonsin vore det på sin plats att tillämpa 166 af reglementet; ty hvarom är det fråga? ej om ett principbetänkande utan om riksgäldskontorets utbetalningsskyldighet af 2;, millioner. Riksgäldskontoret eger på sex månader uppsägbara obligationer till ett belopp af 3,218,650 rdr jemte en kassabehållning i banken af nägot öfver 227,000 rdr, hvartill kan läggas kontorets i barken orörda kreditiv ä en million. Är det ej nu fördelaktigare, då landets penningeställning är den bästa den på många år varit, hvilket utvisas bäde af uppgiften vid förlidet års slut å den utelöpande sedelstecken och den sista banko rapporten, att uppsäga obligatiorerne än att taga lån, hvars skuldförbindelser skulle vara ställda för så litet belopp på den långa tiden af 10 år. Talaren önskade derför återremiss å betänkandet med den uttryckta föreskriften ait riksgäldskontoret väl skulle ega rättighet att på kort tid upptaga län men med skyldighet för kontoret att så fort sig göra lät och cednast intill slutet af nästa år inlösa eller till pari försälja sina egande obligationer. Prosten Almqvist såg i professor Agardhs förslag för landet stora och obestridlisa vådor. Den summa hvarem nu är fråga utgör blott början till en serie af uppoffringar, hvars slut det stär i ingens makt