Aftonbladet – 13 mars 1854, sida 3

LANDSORTS-NYHETER. Fahlun d. 9 Mars. Enligt från vederbörande kronofogdar insände rapporter äro under förl. är inom länet följande rofdjur dödade utan skallgång: 21 björnar, 7 vargar, 36 varglon och 289 räfvar. Westerås den 9 Mars. Sistl. lördagseftermiddag nedbrann genom vådeld soldaten Ilds torpstuga ä Jortsberga egor i Barkarö socken.. Elden, som -uppkom i mellantaket, fick af den häfttiga stormen en sädan fart, att hustrun och barnen med största möda kunde blifva räddade. Soldatens husgeräd och kläder blefvo lägornas rof. Örebro d. 8 Mars. Vid h. v. teaterbyggnadsbolagsstämma den 1 dennes fann man, att teaterhuset under näsilidet är lemnat en inkomst, som icke allenast fullt räckt till ait utan ytterligare skuldsättning göra husct i allo färdigt och betala räntan på det förut upptagna betydliga lånet af 46,000 rår bko, utan ock derutöfver lemnat ett öfverskott af nära 550 rdr bko, hvilka man beslöt att icke utdela till aktieegare. Uddevalla den 2 Mars... Frost, snö, vackra solskensdagar, storm och regn hafva de sedirnare veckorna nästan dagligen omvexlat. De tillfrrusne sjöarne hafva emellertid medgifvit en temliggen stark tillförsel af landtmaonaprodukter. Af plannkor och timmer hafva Drottninggatan och torget varit vissa tider af dagen nästan öfverfulla och af hafree har tillförseln från Dahlsland varit liflig. Äfven med råg hafva våra handlande hafi goda tillfällen att förse sig. Af hö och halm, ser man dagligen på torget flera lass, som ofta få vänta länge nog på köpare till efter förhållanderna ej obilliga priser. Hafre 9,, a 93, rdr, räg 22 rdr tunnan, hö 9 å 10 rdr och halm 4 rdr för skeppundet: smör har nedgätt till 22 a 24 sk. X; bondplankor i allmänhet af sämre beskaffenhet 9 a 12 rdr tolften; granved 6 å 7, furuved 7 a 8 och björkved 10 rdr famnen. Borås d. 7 Mars. Med anledning af den i Aftonbladet omtalade Carl Adolf Halldings, hvilken uppgaf sig i Boräs hafva blifvit biten af em rasande hund och deraf erhällit vattuskräck, meddeelar Boräs Tidning följande. En sädan person med namnet Carl Adolff Fallding var verkligen här i staden i början af December månad förlidet är. Äfven här betedde han sig, som en af vattuskräck behäftad menniska, morrade och bet omkring sig som en illsken hund. Inkommen på ett ställe här i staden, der han erhöll vatten i ett kopparmätt, bet han så härdt i msttet att der blef djupa märken efter tänderna. På fattighuset fick han ett anfall liksom af fallandesjuka, som varade i fulla två timmar, bvarunder han hade så häftiga konvulsioner, att de, enligt närvarande personers öfvertygelse, omöjligen kunde vara blott lottsade. Under tiden bet och morrade han så förfärligt att två starka karlar mäste hälla honom. Den tillkallade läkaren, som flera gänger haft Halldin under behandling, förklarade genast att han ej hade vattuskräck. Om natten då han kom att ligga ihop med en snickaregesäll bet ban alldeles i sönder dennes rock, utan att bkväl göra honom nägon vidare skada. Då han blef tagen och förd till fattigvärdsinrättningen, visade han under hela vägen stark lust att släss med en hund, som följde med, och begge två, både Hallding och hunden morrade, skällde och visade tänderna ät hvarandra, hvilket var ett högst löjligt skådespel. Hläri staden uppgaf han att han i Örebro blifvit biten ii näsan af en galen hund, ehuru ej något märke effter bettet var synligt. Förhållandet med Hallding äär troligen vädant, att han har fallandesjuka och blottt begagnar sin föregifna vattuskräck som födkrok, mnedelst att skrämma folk och ing.fva medlidande, nnen wvnder anfall af fallandesjukan af vanan beter sigg på samma sått som under sin föregifna sjukdom.