ig stilla. Ingen har riktigt mod att göra ett ehjertadt steg. Energi fattas så inom som utom iksdagen. En man, en man, det är det som i alla sucka efter; en man med hufvud och arakter vore i stånd att frälsa allt. Ju mera händelserna rycka fram till det lutliga, oundvikliga resultatet, kriget, desto ifligare blir hos oss intresset för hvad som vasserar utom våra gränser. Man är mycket ngslig för att ryska flottan skall vara i stånd tt isa sig ut och sålunda lägga sig utanför våra kuster, innan engelsmännen ankommit, och oaktadt sjöofficerarnes bestämda förklaing derom, att sådant vore omöjligt, för att cke tala om att ryssarne sannolikt göra bäst att hålla sig hemma, för att icke exponera sig för fienden, så ville man för ett par dasar sedan med bestämdhet veta, att några ryska krigsskepp blifvit sedda, kryssande utanför Bornholm, och detta rykte verkade en riktig panisk förskräckelse till och med hos menige man, som icke tycker riktigt om engelsmännen och icke kan glömma röfvaretåget 1807. Angfartyget Hekla,, hvilket som bekant, afgått med åtskilliga Sailing-masters, hvilkas värf är att undersöka de danska farvattnen, verkade under dessa omständigheter genom sin ankomst på Köpenhamns redd mycket lugnande. Det hade gjort turen genom Stora Belt, och verkligen synes det som den väntade engelska flottan ärnade taga vägen genom Stora Belt. Öresund är icke farbart för skepp, som sticka mer än 22 fot djupt, af hvilken orsak stora ryska linieskepp, som manövrerat i Östersjön, varit nödsakade att lossa kanonerna för att slippa igenom. En dylik manöver inlåter man sig naturligtvis icke på i krigstid, och vi kunna derföre endast vänta demindre skeppen genom Öresund. Efter hvad väl underrättade personer vilja veta, skall den skandinaviska neutraliteten, icke blott den danska, utan äfven den svensknorska, för hvilken sednare Ryssland synes ha gjort några svårigheter, nu vara erkänd af alla makter. Emellertid tror man här blott föga på möjligheten att upprätthålla freden, och det skulle förundra mig mycket om icke detsamma vore fallet i Sverige, der till och med intressen kunde tala för ett deltagande i kriget. Finnes det den ringaste sanning i det rykte, som här i dag gått man och man emellan, och som jag här ger för samma pris som jag fått det för, nemligen att England och Frankrike skulle ha tillb udit Sverge att godtgöra det kostnaderna för att hålla en armå af 30,000 man i fält, om konungen vill låta dessa rycka in i Finland, så skulle blotta möjligheten att kunna återvinna detta land åt Skandinavien väpna och elda svenska folket till en utomordentlig entusiasm, som naturligtvis skulle rycka oss danskar med sig. — Men jag vill icke utmåla denna tafla i detalj; den verkar underbart elektriserande endast genom att upprullas, utan attförges med upplysande förklaringar. G.