— Herr kapten, jag har hört ganska rätt. Generalmajorens ordres befalla reträtt till Nämmingssund. — Nå så må alla millioner granater anfäkta! — utbrast den ursinnige kaptenen efter den försvinnande adjutanten, i det han gnuggade värjan emellan händerna och var nära att bryta sönder henne. — Jag ser hur det är. Folk och land äro sålda. Med den lilla styrka jag eger och i förening med Schytzens folk skulle det ha osat hett om öronen på de karnaljerna . . Nämmingssund! Ryssen är icke galen och går dit när han kan landa här i god ro. D—n besitta att jag blott är subaltern! För mig återstår endast att lyda. 7 Han gaf ordres om reträtt. Sjelfva deråa soldaternas — de flesta veteraner från kurg Carls härar — hjertan svällde af harm, men disciplinens stränghet ålade dem lydnad och tvang dem att låta flottan nalkas. De stora örlogsskeppen lade sig utanför ön. Lätt och lustigt dansade galererna, satta i rörelse af slafvar, krökande sig under knutpiskan, fram öfver vattenytan, kastade ankar och debarkerade så lugnt och stilla, som i deras egna hamnar. I sanning! Sverige mått? vara ett af Gud synnerligen älskadt land, som, oaktadt de storas, mångfaldiga nidingsdåd, ändock är ett sjelfständigt rike! Som vi redan sett fingo ryssarne ankra i godan ro. Den följande dagen kom generalmajor Zöge med sitt folk Det var en grann anblick att se chefen komma ridande i spetsen för sina dragoner. Honom följde Liljeström och Falkenberg med Roslags kompani af lifregementet och Gansko med Ingermanländska dragonerna slutade tåget. Hvem kunde vid åsynen häraf föreställa sig annat än att ryssarne skulle kastas tillbaka med en sådan förlust, att de aldrig mer skulle våga sig hit? Att kriga på allver och kriga på lek är icke alldeles sak samm:. När prinsen för Regina yppade sna planer ansåg hon, i sin oerfarenhet, alltsammans som en bagatell, och så förstenadt hennes hjerta än blifvit, hade hon dock ännu ej hunnit vänja sig vid den upprörande anblieken af gråtande qvinnor, bärande sina små barn eller