Aftonbladet – 10 mars 1854, sida 3

j — Sistlidne söndags f. m. hade nägra bryggaredrängar företagit en promenad i äkaresläda till: Djurgärden. På Riddaregatan hade en af de äkande, drängen Carl Magnusson i tjenst hos bryggaren Beckman, med piskan slagit omkring sig och träffat flera personer, bland hvilka betjenten Blomqvist ä Freds gatan, hvarefter Magnusson anhölls af poliskonstap lar och kallades till polisförhör. Magnusson genom vittnen öfvertygad om att hafva föröfvat berörde misshandel, dömdes i går uti poliskammaren att härföi böta 17 rdr 8 sk. bko. Magnusson, som genast er. lade böterne, har förut nyligen bötat för likartad för. seelse. — Ehuru flere gänger personer blifvit i poliskam. maren dömde till böter derföre att de under det vaktparaden passerat Norrbro motionerat ystra hästar, fortfar detta oskick ännu. I gär hade drängen Hagström, i tjenst hos grosshandlaren C. A. Been, boende i huset N:o 7 vid Svartmangatan, på det mest öfverdädiga sätt ridit ä Norrbro, och med en yster hingst, tillhörig stadsmäklaren Kistoer, galopperat bland folkmassan, så att flere personer voro nära att blifva öfverridna eller sparkade. Hagström hade piskat hingsten så att den var alldeles vild. Vid i dag hållet polisförhör styrktes angifvelsen genom tvenne vittnens utsago, hvarföre Hagström dömdes att böta 3 rdr 16 sk. bko, samt erhöll en allvarlig varning att icke fortfara med sitt oskick. Polisöfverkonstapeln Abrahamsson uppgaf att en annan i hr Beens tjenst varande dräng äfven brukade motionera husbondens häst under det vaktparaden passerade Norrbro. — Förut för stöld straffade förre e. o. kammar: skrifvaren Johan Brandt, tilltalad och häktad att uti kammarkollegii förmak hafva olofligen tillgripit flere bref adresserade till verkets tjenstemän, var i gär äter inställd inför rådhusrättens 6:e afdelning. Rätten förklarade att Brandt, i brist af fullständig laga bevisning, icke kunde fällas till ansvar för denna mot honom gjorda angifvelse. — Brösarpsmålet. I Aftonbladet för d. 1 Mars redogjordes för ett i häradshäktet vid Brösarps tingsställe inom Albo härad i Christianstads län timadt sjelfmord, som i orten väckt stor uppmärksamhet, sedan det blef upplyst att sjelfmördaren, torparen Nils Carlsson, hvilken var häktad säsom misstänkt för tillgrepp, skulle kort före sitt afdagatagande hafva blifvit svårt misshandlad för att tvingas till bekännelse. Efter tidningen Svea, hvars redaktör vid häradsrätten öfvervarit undersökningen om denna sak, meddela vi följande ytterligare upplysningar: Genom ransakningen synes vara upplyst, att Nils Carlsson sjelf afhändt sig lifvet, hvaremot den misstankan, att han af kronolänsman Montan, ryttmästare O. Rosencerantz, landtbrukaren Norlander och gästgifvaren Ola Nilsson, särdeles de båda förstnämnde, blifvit svårt misshandlad, i temligen pätaglig afsigt att förmås till bekännelse, synes hafva vunnit bekräftelse. Under första akten af ransakningen erkände länsman M., att han gifvit fången tvenne örfilar, hvaremot ryttmästar R. allsicke skulle hafva rört honom; landtbrukaren N. och gästgifvaren O. N. hade likaledes hvardera tilldelat N. C. ett par ,sinkadusers; men drängen Anders Larsson, som af M. och R. blifvit lemnad ensam med fången, erkände sig hafva varit den, som mot honom utöfvat den egentliga misshandlingen, som i läkareattesten omtalas. I följd af denna bekännelse förklarades drängen skyldig att genast träda i häkte, och målet utsattes till d. 16 Mars. Ungefär !, timma sedan A. L. blifvit till häktet afförd, ankom bud till domhafvanden, att A. L. ångrat sin bekänrelse och ville afgifva en ny, sanningsenlig; i anledning hvaraf målet ånyo företogs. Under denna andra akt af ransakningen återtog A. L. hela sin förra bekännelse och uppgaf sig hafva sett både M. och R. illa slå fången, hvarvid de t. o. m. begsgnat vedträd och eldgaffel, hvilka sedermera befunnits blodiga. Vidare uppgaf han, att aftonen förrän ransakningen skulle företagas, alla de fem instämde sam lats hos Norlander, der Montan, Rosencrantz och Norlarder (i gästgifvarens närvaro och efter hans egen bekännelse) genom lock och pock förmätt A. L. att pätaga sig hela brottet, och hade de, för att vedergälla denna tjenstvillighet, till honom utfärdat en förbindelse på 1666 rdr 32 sk. rgs. De anklagade lära funnit sig mycket besvärade af denna drängens berättelse, men förnekade angifvelsen i det hela, ehuru de genom tvetalan bragtes till bekännelse af att de alla tilldelat fången flera hugg och slag än de förut uppgifvit. Den ifrägavarande förbindelsen, som skulle ha tagits i förvar, ville de ej vidkännas. A.L. ställdes på fri fot mot borgen. Den i Christianstad äfven utkommande tidningen Skånska Posten upplyser, att Sveas, berättelse öfverensstämmer med den af åklagaren, kronobefallningsmannen Kleberg till landshöfdinge2mbetet ingifna rapport. I det med dagens post hitkomna numret af Svea omnämnes, att det berättades det ryttmästaren Rosencrantz ingifvit sin afskedsansökan.