Aftonbladet – 9 mars 1854, sida 1

ÖFVERSTE STOBEE ELLER HOLSTEINSKA PARTIET.) ÅTTONDE KAPITLET. Öfversste Stobbe var en man af många förträffliga egenskapeer: och af en ädel karakter, men denna karakter fördumklades af ett fel, — en till svaghet gränsande odtrogenihet, som i vissa fall gjorde honom till en lekål i de menniskors händer, hvilka förstodo att skickligt begagna sig deraf; ej så att han någonsin frånträdde hederns lagar, eller ett gifvet löfte, hvarpå han väl lemnat de ojäfaktigaste bevis, då den väldige czar Peter, hvarken med lock eller pock, kunde förmå honom att lemna Carls tjenst för att ingå i sin. Likväl bade hans godtrogna karakter gifvit anledning äfven till dessa anbud, emedan han åtagit sig en mängd arbeten, hvilkas utförande gjorde att czar Peter gerna ville behålla en så skicklig man i sin tjenst. Efter Carls död afskydde han Ulrika och Fredrik och ville draga sig ur tjensten. Dikers föreställningar förmådde: honom att stanna qvar, och ehuru han visserligen ej fförsummade Carl Fredriks intressen, lät han likväl dåra sig af arfprinsens smicker; och då han sålunda öppet ådaagalade sin tillgifvenhet för hertigen af Holstein, men änddock fortfor att stå i nåd hos hofvet, inbillade han sig, det han verkligen skulle kunna förena dessa begge striridande partier. Han kunde ej tänka sig ett hat sådant, seom Ulrika bar till sin systerson, eller en lystnad efter: kronan sådan som den, hvaraf Fredrik var intagen. Vid denna tid erhöll han ett kärft bref från sin bror, doktor Kilian Stobens, hvilken i stränga ordalag förebrådde bonom hans dubbelhet. -Hur kan det falla dig in, min kära Laurentz — skref doktorn — att på dette sätt tillbedja den uppgående solen? Har du glömt der ed, hvarom du så ofta berättat mig, från segerdagen vic ) Se A. B. N:o 83, 55 och 56.