Aftonbladet – 9 mars 1854, sida 1

brors hårda, men välmenta bref — hvad hade mitt öde blifvit? Mer och mer skulle de hafva tilldragit det förderfliga nätet, och om jag också till slut lyckats sönderslita dess maskor, hade jag likväl qvarstått i deras ögon som falsk och trolös, i verldens uti en högst tvetydig dager och, värst af allt, vanhedrad i mina egna. Med denna treudd i mitt bröst hade jag fått framsläpa mina återstående dagar. Himlen vare lofvad, ännu kar jag gå tillbaka, utan att af dem, hvilka jag föraktar, kunna anklagas för otacksamhet. Han skyndade att kläda sig och gick direkte till slottet, der han ej länge behöfde vänta på audiens, utan genast infördes i drottningens kabinett, hvarest han till sir stora belåtenhet fann arfprinsen sittande. Prinsen steg genast upp och med det instöllsamme väsende, han såväl förmådde antaga, frågade han: — Vill öfversten tala med hennes maj:t mellan fyre ögon? — Nej, ers kongl. höghet! — Hvad vill ni då? — frågade den sträfva drottningen i en så vänlig ton, som hon förmådde antaga. — I djupaste underdånighet och med den största un d.rsåtliga vördnad aflägga min tacksägelse för den stor nd ers maj:t täckts bevisa mig,!genom att vilja förvandl in eakla hjelm, högsalig hans maj:t i underdånighe tilldelat mig, i en friherrlig krona, och jag hoppasi dju paste underdånighet att ers maj:t torde vara-förvissad on att ingen tacksamhet kan förliknas med min... Drottningen såg högst belåten ut och gladdes i sit hjerta, att fogeln så lätt fastnat på limstången. For stod just i begrepp att yttra några allmänna fraser on Stobees förtjenster, då hon af honom förekoms, i de han fortfor: Men jag nödgas likväl afsäga mig denna nåd, hvil ken jag ej känner mig värdig. Förtörnad steg drottningen tillbaka; försvunnen va den vänliga rösten och minen; bistert och sträft, son hade den förhatlige hertigen af Holstein i egen perso: stått inför henne, yttrade hon: — Hvad vill det säga öfverste? Hvad menar ni?