Aftonbladet – 9 mars 1854, sida 1

SSI NN se Clissow? -Lemna hoftjensten åt andra... Pe som nu hafva makten äro icke af ditt folk... böra icke vara det åtminstone. Man har sagt mig, att du ämnar mottaga en friherrlig krona af Ulrikas hand. Lycka till min bror ... Men vet, att i denna händelse skulle du sjunka ljupt i min aktning. Se dig före innan du helt och håljet låter insnärja dig i nätets maskor. Vid genomläsningen af detta bref, föllo fjellen ifrån Stobees ögon; han insåg sitt misstag, ransakade sina handlingar och fann med sorg och blygsel att hans uppförande, lindrigast sagdt, kunde uttydas som dubbelhet. Hvad som ökade hans harm var att prinsen så skenfagert lockat honom till sig, att om ej detta bref kommit emellan, så... Stobåe bortlade brefvet, och stödjande hufvudet emot handen, satt han några ögonblick försänkti djupa tankar. — Skall jag då aldrig — utbrast han slutligen — kunna öfvervinna denna godtrogenhet, denna svaghet i kerakteren, som så ofta fört mig till förderfvets brant? Hvad var det annat än svaghet, som var nära att för alltid begrafva mig i Siberiens ödemarker, i det jag lät czarens löften locka mig att yppa de kunskaper jag ägde? Hvad var det annat än godtrogenhet, som narrade mig att anförtro min olyckliga maka åt denne äreförgätne usling, hvilken jag ansåg som en vän, nästan som en bror? ... — Då jag som gosse läste om Roms gladiatorsspel, intresserade mig mycket beskrifningen om det slags strid. der den ene gladiatorn, beväpnad med spjut och sl, uppträdde mot den andre, som till sitt försvar endast egde ett nät och en treudd, och likväl nästan alltid segrade. I en dylik ställning befinner jag mig nu. Jag har mot mig gladiatorn med nätet. — Vid min konungs, min dyrkade konungs död, förnyade jag den ed, som jag afadc i min ungdom, att upprätthålla hans så högt älskade systersons rättigheter. Det är väl sannt ... intet ögonblick harjag svikit denna ed, och likväl... narrad af Dikers ord att ej öfverge fäderneslandet, dårad af Fredriks smicker, stannade jag i hans och hans förblindade gemåls grannskap, lät dem kasta nätet öfver mina axlar, och — utan min förträfflige