Aftonbladet – 8 mars 1854, sida 2

Han sänkte lyktan till den fuktiga marlen. Hade Duwald ej varit så besatt af snåhetens ande skulle han hafva varsnat en gigantisk skugga, som, i botande ställning, aftecknade sigitaket och på den motsatta väggen. Men han hvarken såg eller hörde. Som vi redan sagt, sänkte han lyktan mot marken och se — liksom ditlagd af de andar, han i denna olycksaliga stund åkallade, låg en jernstör vid hans fötter. Girigt fattade han den; hans händer darrade så häftigt af otålighet, att han med möda förmådde träda jernstången genom handtaget på nyckeln; nu vred han om. — Det går, det lyckas — skrek han i vild fröjd! Ännu ett försök, dörren sprang opp. Duwald störs tade in. Han befann sig i ett hvälfdt, men ej stort rum; en graflukt mötte honom, så stark, att det behöfdes vara en baron Duwald, för att uthärda den; men ingen ting förmådde hejda honom. Med trenne steg var han vid den motsatta väggen; han upplyfte lyktan och sökte med giriga blickar den märkta sten, som betecknade den hems liga gömma, hvari skatten förvarades. Snart fann han den; han tryckte på en fjeder; långsamt vreds stenen omkring och lemnade ett skåp synligt; men — tomt. En minut stod han der med öppen mun och hämmad andedrägt. Men hans fasa skulle snart ökas. Det var som hade Dittmars ande valt denna för den girigies bedragna väntan så förfärliga stund att fullkomna hans öde. — Den tunga dörren igenföll, och innan Duwald, som i sin bestörtning släppt lycktan, hann fram, hörde han låset omvridas och en röst utropa: — Niding, förmultna här, endast omgifven af Dittmars och hans anherrars hämnande vålnader! Ett ögonblick stadnade Ingrid föratt afhira Duwalds vanmäktiga försök att spränga dörren, och under hans dofva rop och förbannelser utbrast hon: — Mitt dagsverke är fullkomnadt! Mig återstår blott, att besöka min herrskares graf och sedan di — — Usling — ropade hon högre — inte: menskligt öra förnimmer här dina rop. Dö, obegråten och glömd — förtär under din sönderslitande hunger ditt eget, kött och må afgrundens hånskratt beledsaga din dödskamp!..,