Aftonbladet – 8 mars 1854, sida 1

ÖFTERSTE STOBEE HOLSTEINSKA PARTIET.) — Jag beböfver icke visa några gracer mot en otacksam, — sade Hon. — En ot2clksam? — Ja... ddu har hemligheter för mig... neka ej dertill. Du änmnar resa bort och du vill icke anförtro mig anledningeen till din resa. Hvart reser du? — Han tvekade. En iöm blick och en handtryckning följde på Reginas fråga. Baronen kände sig besegrad. — Nåväl, -— sade han, — du skall få veta allt. Under mina samtal med Dittmar lofvade han mig en gång att i utbyte mot friheten skänka mig alla de skatter, som han hade förvarade i en brandfri källare under sitt slott i Estland. — Och det tror du? — Visst gör jag det. Regina runkade på hufvudet. Baronen fortfor med lägre röst, sedan han förut försigtigt sett sig omkring: oo Då den envisa gubben icke ville säga något vidare, använde jag ett osvikligt medel att afpressa honom sanningen. Jag spplicerade en spansk stöfvel. Under plågorna yppade han alltsammans och beskref på det nogaste källarhvalfvets läge och den lönntrappa, som leder dit ner... Mcen jag måste ha varit något hårdhändt ty samma natt aflled han. — Håll uppp... för hi...lens skuld håll upp, — utbrast Regina sbkälfvandch blek som ett lik. — Jag vill ej höra meera... Lu är ju icke någon menniska . .. du är en tiger... — Såå. ... tycker du det? Hvad tusan! jag tror att du har fått tårrar i dina vackra ögon... Ah! du skulle ha hört hvad ! han sade om dig, så skulle du min själ gråta så lagom. — Hvad sade han då? — Mycket smått och godt... bland annat, att om km ———EE ) Se A. B. N:o 53 och 55.