Aftonbladet – 7 mars 1854, sida 1

— Jag är ej af er åsigt — återtog fältmarskalken. — Saken förbittrar, utan att uträtta det ringaste goda, och är Fredrik något till slipad karl, så förstår han nog at använda denna händelse till sin fördel. Man skratta nu, men när löjet tar slut så står oviljan qvar, och der dyre prinsen af Hessen-Cassel får rätten på sin sida, åt minstone hos bönderna. Men gjordt, som gjordt är. — Hur fann öfversten denfensions-linien? — Icke illa. Men man talar ju allmänt om fred? Diker runkade på hufvudet. — Jag tror tvärtom, ännu så länge — sade han — och derföre är bäst att vara rustad. Nu leddes samtalet helt och hållet in på det militära gebitet och begge officerarne voro ense derom, att defensen var så väl ordnad, att endast förräderi kunde bereda ryssarne tillfälle till något härjningståg. Ingendersa af dessa båda utmärkta och redliga krigare kunde ens ana att ett dylikt förräderi just nu förbereddes från de håll, der man hade rättighet att vänta det tappraste för svaret, — med ett ord, att prinsen, den regerande drott ningens gemål och svenska armcens generalissimus, skulle kunna vara i stånd att spela en sådan röle och lemns sitt nya fäderneslands kuster öppna för barbarernas härjningståg. Fvad säger den omutliga historien? All förlikning med ryska czaren afböjdes, och för att fylla nationen med hat mot (den qvinnliga) styrelsen, och längtan att se riket försedt med en manlig regent, tilläts ryska galereflottan att fritt bränna våra städer och bruk och härja våra kusterp. ) Och detta har en eländig, lumpen stackare, sådan som Fredrik af Hessen, vågat göra! Till sådana skändliga dåd har han med det utländska guld, som han fick för våra sålda provinser, lockat och tubbat Carl den tolftes fordna officerare! Historiens nesa och förbannelse öfver denna niding,... nesa och förbannelse öfver hans fala kreatur! Vi skola framdeles återkomma till detta sorgliga drama och söka visa läsaren huru det hessiska partiet genom brända städer och byar, genom mord, rof och plundring, — kort sagdt genom de skändligaste brott sökte bana sin docka väg till Wasarnes befäckade tron! FEMTE KAPITLET. En ärbar borgersman med sin hustru under armen ) Se Fant. Förel, i Sv. Hist. Tom. 5 pag. 148.