Aftonbladet – 7 mars 1854, sida 1

— Nå, — tänkte Emerentia, — deri är du då ändtligen uppriktig... Men orsaken... det är frågan... Kärlek eller ärelystnad? — Hvad har då händt? — återtog Regina. — Jo, ser du, när prinsen kom till Norrtelge, ville han gå i kyrkan, och då... Nu följde hela historien, på bästa sätt utsmyckad. Emerentia hade räknat på öfverraskningen, men häri bedrog hon sig. Regina var alltid på sin vakt, och ehuru mycken möda hon hade att besegra sin skrattlust, rördes ingen enda muskel i hennes ansigte. Dessutom kom henne högmodet till hjelp. — Något sådant kunde packet våga! — tänkte hon med förbittring. Hennes ränkfullhet ingaf henne genast att historien, skickligt behandlad, kunde bli det yppersta medel att krossa det ofrälse packet. Således blef äfventyret henne till och med angenämt. Emellertid var hon en alltför gammal skådespelerska för att icke maskera äfven dessa tankar. För att ej gifva Emerentia något hugg på sig genom sin tystnad, instämde hon i hofdamens veoch klagorop. De båda såta vännerna, täflade om att öfverlista hvarandra. Det var en af dessa maskeradintriger, hvarpå ingen är dupe, men hvarvid man å ömse sidor sauverar apparencerna. Harmsen att ej hafva kunnat narrat Regina till någon oförsigtighet, tog Emerentia slutligen afsked och for — med oförrättadt ärende. Då hon uppstigit i vagnen mumlade hon för sig sjelf: — Det är också en satanisk qvinna att kunna beherrska sig! Jag kunde ju icke förmå henne att draga på munnen en gång. Och likväl vill jag svära på att hon icke är mera kär i prinsen än jag. Några ögonblick sednare erhöll Regina en biljett. — Förträflligt... Han kommer hit i natt! — utbrast hon. Vid samma tid som Emerentia for till Regina hade öfverste Stobee begifvit sig till fältmarskalken Diiker. — Hvad sjutusan är det som händt prinsen i Norrtelge kyrka? — voro de första ord, hvarmed den gamle krigaren helsade honom. — Broms har varit här och rapporterat en vacker historia. Stobge upprepade berättelsen och ehuru han visserligen på det hela ej kunde gilla ett så groft sätt att uttrycka sin opinion, förmådde han ändå ej undertrycka en viss belåtenhet med detsamma.