Aftonbladet – 6 mars 1854, sida 3

Institutet för döfstumma. (Insändt.) Ibland frågor, som för närvarande hvila på ständersas bord, är det få, om några, som äro mera egnade att ådraga sig menniskovännens uppmärksamhet, än frågan om anslag till institutet för döfstumma i och för uppförande af en ny byggnad. Detta institut, grundlagdt genom en enskilt mans nit och menniskokärlek, och sedermera unvderstödt af staten. befinner sig i afseende på byggnader och behöfligt utrymme för lärosslar, verkstäder, 1logementer, m. m. verkligen i en ytterst tarflig belägenhet: till stor del i följd deraf att man i samma mån inrättningens välgörande verksamhet blifvit tagen i anspräk af ett allt större och större antal elever, visserligen efterhand beviljat medel för dessas underhåll, men icke i sammanhang dermed sörjt för erforderligt ökadt utrymme. Man har härvid följt samm förfaringssä:t som otast gjort sig gällande i de vanliga skolorna, nemligen att endast p:cka tillsammans så många lärjungar den förhandenvarande lokalen möj!igen tillåtit att sammanpacka, utan afseende på huruvida, i följd af inskränkt utrymme, både skolarbetet förlamsats och lärjungarnes helsa blifvit satt på spel. Ett sådant förfaringssätt, churu mången gång dikteradt af hushållsamheten, har likväl i närvarande fall säkerligen sitt förnämsta och enda stöd uti en icke tilröcklig insigt uti alla de olägenheter, till hvilka bristande utrymme uti on inrättning af ifrågavarande mnatur kan gifva anledning. Har någon rätt allvarligt reflekterat öfver dessa olägesheter, är det nästan otänkbart att hau skall låta ekonomien få råda öfver den mest oafvisliga menniskokärleks fordringar. Om en öm omsorg om allt, som kan lända att befordra lörjungarres helsa och trefnad,