Aftonbladet – 4 mars 1854, sida 1

— Ja, din herre, otacksammo!... ja, mer än din herre, . . . din välgörare, skaparen af ditt välständ... Hvar är han nu? Svara! — För Guds skuld hör upp, Ingrid! — ropade han förfärad, och tårarne strömmade red iör hans kinder. — Stod det i min magt att rädda honom? — Ja otacksamme! det stod i din makt. Du hade bordt väga ditt lif, för att bryta hans fjettrar och bistå honom i hans flykt... Bleknar du ej vid tanken på de qval, som denne Duvald, denne niding, med den sinnrikaste grymhet skulle låta honom uthärda? O min Gud! vid tanken derpå stelnar blodet i mina ådror... Jag ser min ädle, min högborne herre marterad under sin bödels gissel, försmägtande af hunger och köld... och det i åsynen af denna bofs hånleende ... Och du, . .. du har öfvergilvit honom... Har du då glömt den mäktiga riddarborgen vid Estlands kust, der du tillbragte din barnC och jag min ungdom? Mins du ej vår höge behb res bild... herrhig och ädel, innan olyckan och grymheten krossade hans hus och dref honom biltog ut från det brinnande eglottet?... Mar du glömt hans välgerningar, Håkan! Förbannad vare du då! Jesperson darrade. — Men hvad ville ni då att jag skulle göra, Ingria? — sade han slutligen. — Ni, som känner allt, — ni måtte äfven känna hvad jag led, då jag fiek veta att han blifvit öfverlemnad i baron Duvak der. Men ännu en gång frågar jag cr: Hvad kunde jag göra? Jag tänkte göra knäfall för greivarne Horn och Gyllenstjerna. Men hvad hade vunnits dervid? Jo att jag blifvit arresterad och skickad till hvita hästen eller rosenkammaren .. — Se der ha vi det! — utbrast gumman häftigt. — Det var den usla menniskofruktan, som vållade hans fall... Du borde ha vågat allt. I!fvad var väl ditt if emot hans? O min herre, min i beherrskare! Du är ej mer . . . din ätt är försvunnen, di egodelar skingrade. Den trogna tjenarinnan syntes upplöst af smärta. Några ögonblicks tystnad intridde. Omsider hviskade Jesperson, skygg lör den gamlas förmenta allvetenhet. — Jag saknade råd och bistaud. Hvarför kom ej ni? — Hvarföre jag ej kom? Gjorde jag ej det? Ack,