Aftonbladet – 3 mars 1854, sida 3

Jude-emancipationen. Denna fråga borde erinra kristna lagstiftare, att vår Frälsare under sitt läroembete på jorden förklarade det vara sin kallelse att återlösa Israel; och hans apostlar predikade frälsning för judar och hedningar, utan åtskilnad — att i den Hel. Skrift icke finns ett enda ställe som direkt eller indirekt tillåter oss att förfölja judarne, men många, som uppmana dem hvilka kalla sig sjelfve kristna, ait öfva fred och god vilja mot alla menniskor utan afseende på stamskillnad, och att hämnden bör lemnas åt Honom, hvars tankar och vägar icke äro menniskors barns tankar och vägar. Äfven nitiska utläggare af bibelns profetiska böcker gjorde väl i att besinna möjligheten af att de enda profetior hvilkas fullbordan ännu äterstår, torde vara de som innehållas i Uppenbarelsebokens sista kapitel, från och med det 20:de. Jude-emancipationens vänner i de olika länderna afse endast att återinsätta Guds utvalda folk i den fulla besittningen af de rättigheter och förmåner som de åtnjöto innan vår Frälsare uppträdde på jorden, och hvaraf deras medmenniskor och medborgare i närvarande stund äro i ätnjutande, och sälunda ur landets lagar utplåna 1800 års obilliga och orättfär diga lagstiftning. I sanning vore det Christi efterföljelse att lefva i fred och endrägt med dem, som för samvetes skull bekänna sina förfäders lära, och täligt afbida i tron, hoppet och kärleken, till dess hedningarnes herrlighet och ära skola föras derin hvarest judar och hedningar, bäda delarne, blifva löftets barn, skola bo tillbopa, i denna Guds stad i dessa nya himlar och ny jord, som af Herrans engel framställdes för Patmos siare.r REAR