Aftonbladet – 2 mars 1854, sida 3

VU UL tr AAA eHeA Jere ve De talare som yrkat återremiss afstodo derifrån och förenade sig om hr Silfverstolpes förslag. På framställd fråga om ståndet antoge utskottets betänkande, blef denna frägå med öfvervägande nej besvarad. Då derefter votering företogs, blef afslag på utskottets betänkande ja-proposition, då deremot nej-propositionen omfattade hr Silfverstolpes förslag. Voteringen utföll med 58 ja mot 68 nej, hvadan hr Silfverstolpes förslag var af ridd. och adeln antaget. Hr af Georgii reserverade sig emot beslutet. sera ss Yågra upplysningar af vigt vid bestämmandet af införseltullen på ull. Uti fera vid denna riksdag ivgifna motioner har uppmärksamheten blifvit fästad på det ändamålsvidriga och för den inhemska yllemanufakturen hinderliga uti bestämmelsen af tvenne olika tullsatser på utländsk ull som till riket införes, hvarföre också förslag blifvit väckta, antingen om upphörande af all tullafgift på detta råämne, eller att åtminstone all ull måtte förtullas lika, och endast med den lägre af de åsatta afgifterna. som gäller för jutsk och irländsk ull. Skälen för en sådan förändring hafva ock blifvit utförligt iramställda och det är kanske öfverflödigt att nu upprepa dem. Men en sak är framför allt tydlig, nemligen att den ifrågavarande olika tullafgiften gifver anledning till svårigheter från tullförvaltningens sida vid tullbehandlingen, och stora frestelser för importören till tt så vidt möjligt undgå den högre tullafgiften genom sättet för varans angifning till förtullning; en olägenhet, som lagstiftaren alltid bör söka så vidt möjligt undanrödja. Med afseende på detta sednare äfvensom på ullhandeln i allmänhet anse vi det behöfligt att då denna fråga nu snart förekommer i bevillningsutskottets plenum, meddela några upplysningar, hvilka vi erhållit från en affärsman, som har en långvarig erfarenhet om handeln med denna vara, och hvilka enhvar säkert skall finna af intresse för de sakförhållanden som deruti framläggas. Slutsatsen kan enhvar sjelf göra efter att hafva inhemtat dem. I tölltaxan stär vull, grof, jutsk eller isländsk, eller annan härmed jemförligs. Detta uttryck jemförlign är serdeles olämpligt för en sädan artikel som ull, och en ullkönnare skulle genäst yttra sig att det ej finnes nägon ullsort som kan fullt jemföras med den andrå, ty om möjligtvis qvaliteten är lika god så gifver dock ibland den ena sorten ett helt annat resultat än den andra, säväl vid tvättningen som vid spinningen af garnet. Äfven kan vid beredning af klädet den ena sorten ull sätta ett helt annat utseende på klädet än den andra, ehuru man tycker att ullen är af samma qvalitet. Det andra beviset är att på de tyska ullmarknaderna finner man en ullsort som benämnes Kalkullb; deribland finnas äfven sorter som betydligt understiga det i taxan äsatta tullvärde. Denna sort bör säledes förtullas säsom grof, men man kan icke använda ordet jemförlig , med jutsk ull, ty det finnes kalkull som i tvätt förlorar ända vill 60 procent, men som dock kan vara en ganska vacker ull. Deremöt finnes kalkull som vid tvätt endast förlorar 30 procent, men som deremot är full med såkallade döda här och gifver derföre naturIgtvis ett sämre resultat. Äfven existerar i ullhandeln hvad man kallar läroch bukull, på tyska Locken Brocken eller Loose Wolle,. Denna ull sitter på kreaturets lår, ben, mage och hals, och då ullen vid schäferiet buntas ihop, lägges alltid denna ull särskildt och medföljer till marknaden. Köparen betingar sig alltid minst 10 proc. af ullens vigt i låroch bukull och denna fås för vanligtvis halfva priset, stundom billigare, och understundom, då marknaden är hvad man kallar au, fär man för att uppehälla prisnoteringen, vid köp af den fina ullen, bukoch lårullen på köpet. Detta sednare förhällande var t. ex. fallet på marknaderna i Mecklenburg är 1848. Om man nu antager att ullpriserna i Mecklenburg äro ifrån 10 till 15 a 18 thaler preussiskt Courant posten, så är det naturligt att läroch bukullen, som aller af hvarje parti, är i förhållande till den fina ullens qvalit, bättre eller sämre. Visserligen finnes i en del större stider som bedrifva ullhandel, säsom t. ex. i Hamburg, Berlin och Breslau, tillgång på läroch bukull ensamt. Detta har uppkommit genom inköp och insamling af flera smäpartier af olika qvalitet. Denna ull kan visserligen understiga det i tulltaxan bestämda priset af 30 sk:r bko pr post, men det är likväl ej möjligt att dervid kunna använda ordet jemförlig med jutsk ull. Säsom man lätt finner, är det serdeles svärt att bestämma huruvida en sådan ull skall tullbehandlas såsom fin eller grof ull, ty en besigtningsman kan, dä han är sträng tullkännare, ur hvarje bal plocka fram flera olika qvaliteter och sedan efter bebag taxera det hela säsom fin eller grof vara. Det förflutna året 1853, då ullpriserna voro så enormt höga och nästan total brist fanns på all grof ull, mäste den nyss omnämnda läroch bukullen till ster del användas för gröfre väfnader, och vore det väl derföre obilligt om denna ullsort skulle drabbas af den högre tullafgiften. Kan man icke, för att uppmuntra industrien, komma derhän att alla räämnen ej mätte betungas med nägon tull, så bör väl ätminstone all ull draga en och samma tullafgift och derigenom det serdeles olämpliga ordet jemförlig ur tulltaxan försvinna. Det mest olämpliga för Sverige var, i insändarens ranka, när man ville anlägga schäferier för finare fårracer, ty oaktadt man sökt uppdrifva dessa till sin höjd, har ullen dock i allmänhet till sin qvalite varit den schlesiska och sachsiska vida underlägsen, och svårligen torde svenska ullen någonsin komma att gifva samma resultat som den utländska vid tillverkningen af kläden. Man antager visserligen att den fina ullen betalar sig bäst, men om deremot beräknas, att det finulliga :-året mäste hafva en vida mer vårdad skötsel och bättre föda än det grofulliga, samt att de sednare alltid gifva en större mängd af ull, så har man unzgefär samma resultat. Äfven har det visat sig att den grofva ullen alltid är eftersökt och begärlig, deremot ej alltid den fina och bästa. Ett bevis härpå hade man är 1853, när det nalkades tiden för ullmarknaden i Norrköping. Fabrikanterna reste dä, redan klockan 4 på morgå narne, emot bönderna för att uppköpa allt .hvad dej kunde komma öfver af grof ull, äfven de minsta partier; och vid något större parti hände det ofta, att om flera fabrikanter stötte tillsammans, bjödo de öfver hvarandra och böjde derigenom betydligt priserna. Då man för nägra år sedan äfven i Sverige upptäckte de grofva ullsorter, som komma frän Peru, Lima och Chile, importerades deraf myckei stora partier, hvilka beklagligtvis för den svenska fabrikanten dock togo slut, då dessa ullpartier år 1852 stego ensamt i pris på de utländska marknaderna. Som nu all grof ull är uppdrifven till höga priser, t ex. vanlig grof Islandsull till 16 å 17 rdr rgs pr lispund och vanlig jutsk ull till 24 a 26 rdr rgs, och dessa tvenne ullsorter ej här kunna undvaras, emedan vi ännu icke hafva nägon sort som kan ersätta desamma såväl till hemslöjder som för tillverkningen af kommiskläde och öfriga kronans behofver, så ledes man Wäraf till den slutsatsen, att om de svenska schäferierna endast vinnlade sig om producerandet af grof ull, skulle de dermed kunna konkurrera med utländningen, och hvad som är det bästa, aldrig sakna konmia mm mm Pa o manncla cahäfrorarna kahÄäfda dd