nde ridderskapets och adelns organiserande senom val af ätternas hufvudmär. Fråga var ikväl nu endast -om remiss till riddarhusatskottet, hvilken i riddarhusordningens 41 5 föreskrifves, när fråga väckes om ändring denna stadga. Emellertid var oviljan mot förslaget så stor, att oaktadt vägran af remiss icke direkt yrkades af någon annan ledamot än hr J. Flach, resultatet blef att motionen med 70 röster mot 36 utan remiss lades till handlingarne. Läsaren har sig bekant, att vi för vår del icke tro någon vinst för det allmänna vara att hemta af adelns representerande medelst val, aldraminst om riddarhuset skall stå isoleradt, såsom det nu gör, då naturligtvis ståndet, i följd af de der öfvervägande byråkratiska elementerna skulle genom en slik organisation lätteligen komma att bilda en exklusiv falang af byråkratiska representanter, äfvensom vi föreställa oss att adeln icke grundlagsenligt har rätt att, utan de öfriga riksståndens dertill lemnade samtycke, ensidigt förändra sia representation. Men vi finna det icke desto mindre särdeles anmärkningsvärdt, att farhågan för den omedelbara sjelfskrifvenhetens inskränkning är så stor, att man icke ens vill tillåta frågans undersökning och behandling i utskott.