Aftonbladet – 2 mars 1854, sida 1

jemte det ålades mig som pligt, att, ehuru jag alltid borde bemöta honom som adelsman, jag likväl framför allt noga bord: vaka öfver att :.ngen främmande eller opartisk person skulle få nalkas honom. TI största ödmjukhet vågar jag försäkra ers exellens att jag med trohet och nit uppfyllt dessa mina instruktioner och aldrig oftare användt strängare åtgärder. änder bemälte bherres intrgfulla väsende och olyckliga sinnesbeskaffenhet gjort det till en nödvändighet. Denne herres hala tunga tvingade mig att ensam vara den, som nalkades. honom, ty med sitt tal skulle han varit 1 stånd att förföra hvilken annan som helst... Det behöfdes;hela min noggranna kännedom af hans karakter, att icke äfven jag skulle öfverlistas af hans tal och förledas till afvikande från min pligt. Men jag återvänder till. hans sista stunder: Redan för åtta dagar sedan märkte jag att geheimerrådet synbart började försvagas. För att ej på något vis åsidosätta den omvårdnad: hvar och en är sin lidande nästa skyldig, hastade jag att föra honom från det ensamma fängelset till ett. af.mina egna rum, .der all möjlig :omvårdnad egnades honom. Det var dock förgäfves. Aans:timglas var utrunnet. Drifven af omsorg för hans fattiga. själ, sökte jag väcka hans sofvande samvete. Men Gud vare oss :nådig! deruti misslyckades jag alldeles. Mina rförmaningar att vända sig till den ende, som nu: kunde :hjelpa honom, och låta alla verldsliga bekymmer fara, upptogos med gäckeri, och-hans rysliga hädelser vågar:jag inför en herre af så känd gudsfniktan som ederszexellens ej upprepa. Kort. sagdt, i synder har han lefvat, i synder har han hädanfarit. Gud förskone alla kristna menniskor från en sådan ändalykt. Jag vågar underställa ers exellens om jag ej kunde få räkna mig till godo de få, effekter geheimerådet efterlemnat, i anledning af den tidspillan och de kostnader som ,jag fått vidkännas. Jag har uppsatt en lista på berörde effekter, hyaraf ers exellens kan se att de just ej uppgå till synnerligen högt värde.