ytterligare. lägga::sten..på börda, utan endast ) hälla mig till det resultat; hvartill utskottet kommit. Man har här hört yttras, att den närvarande lagstiftniinger i detta ämne är så lyckad, att vi borde gratulerra oss öfver densamma. Visserligen skulle man icke winna nägonting på att antaga utskottets förslag; mem det måste man medgifva, att denna lagstiftning är föga hedrande för vär nation. Man har sagv, att det religiösa alls icke hör hit; jo, det hörer företrädesvis hit. Vi hafva tvenne lagböcker, som bäda äro bygda på kristlig grund, som betrakta kristendomen såsom en kostelig perla som bör bevaras, men tillika hylla den kristliga fördragsamheten. Genom kyrkolagens 5 ha fremmande trosbekännare rätt att bosätta sig öfverallt i riket. Hade denna religiösa fördragsamhet fått Ni olappad, så skulle ekonomiutskottet icke haft besvär aut riksdag efter riksdag inkomma med umderligt hopskrufvade betänkanden, de mosaiska triosbekännarnes svyllning och rättigheter skulle då varrit beroende af lag, icke af kongl. näd. Det var Giustaf den III — — i åminnelse, som först började låta I kommerskollegium stifa, lag i religiösa angelägenhheter. Det s. k. judereglementet af 1782 bestämde skåsom boningsorter för judärhe städerna Stockholm, Göötheborg och Norrköping, emedan dessa städers bbättre polis kunde öfver dem ha BVattre tillsyn. Den kcongl. förordningen af 1815 inskränkte ännu mera juddarnes rättigheter, så att ingen jude derefter skulle få; i riket inflytta utan Kongl. Maj:ts särskilda tillsständg Lagstiftningen har sälunda förfallit till goltycklligheter och deraf kommer det oefterrättlighetsillsständ, som visar sig vid hvarje riksdag och som skall bli allt värre och värre, så länge man icke allenas: lem nar ä sido efterlefnaden af kyrkolagen, utan äfven vården om densamma. Der är rätta platsen för alla stadganden om frem nande trosbekännare. Huru många förslag ha icke blifvit framkastade och utarbetade, men hvad allvar har man haft med dem? Vore den af konungens rädgifvare, som har speciel värd för de kyrkliga angelägenheterna, närvarande, skulle jag ör: ska fräga honom huru länge detta oefterrättlisghett tillständ skall fortfara och om meningen är aut Vi skola vara utan all lag i det som rörer våra viggtigaste angelägenheter. Jag önskar återremiss ockh att utskottet, i stället för att för sjunde gången i eett betänkande företaga en sammanblandning af reliligiösa och merkantila angelägenheter, ville föreslå Riiksens Ständer att i underdånighet ingå till Kongl. Maj:t med en allvarlig anhållan om fortsatt verksamheet för lagstiftningen i kyrkliga angelägenheter. Jag har ayss hört uppläsas Borgareständets beslut att amhilla hos Kongl. Maj:t att det mätte tillåtas judarne att bosätta sig i alla rikets städer. Genom kyrkolagen ha de i sjelfva verket redan denna rättighet. — I afseende på den ekonomiska sidan af saken skall jag icke vara vidlyftig. Det förefaller mig mycket barnsligt att tala om kapitaler som man vinner eller förlorar genom att bestämma så eller så om judarnes bosättningsrätt. Jag har på kort tid säsom domare i min ort förrättat 11 värderingar af egendomar för judars räkning; genom hypotekslånen inkomnna mutländska judars millioner och egendomarne bli :ofta i sjelfva verket deras; ej underligt då om de flyttta efter för att se till huru de förvaltas. Det är såålunda mycket dåraktigt att såsom utskottet gjort yttrra sin farhåga för och vilja utestänga judarnes kapitaleer från uppstäderna och landsbygden. (Slutet följier.)