Aftonbladet – 28 februari 1854, sida 3

RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. — En till döden dömd, men till 6 års fästningsarbete benådad f. d. gardist vid namn Svensson har i gär rymt från Längholmen. Denna Svensson har af t. f. kommendanten Tellander varit begagnad säsom stalldräng och har såsom sädan åtnjutit en i föreskrifterna för fängbevakningen icke tillåten frihet. Anmälan om denna rymning skedde i går samtidigt med Ett nytt polisförhör på stället angående myteriet å Långholmen den 13 sistl. December. Vid detta tillfälle justerades protokollet för de förra förhören och afhördes kapten Hoviog änyo samt första gängen underlöjtnant Lange. Kapten Hoving äberopade sina förut gjorda uppgifter och tillade, att han ansäg det den bränvinspanna, som blifvit funnen i brunnen å inre borggärden, ej kunnat motsvara ett sädant afsedt ändamäl, emedan tillverkningen af bränvin nödvändigt skulle erfordra en mera komplicerad apparat. Denna åsigt uttalade kapten Hoving säsom praktiskt erfaren i bränvinstillverkning och behandling, och löjtnant Stenberg, som äfven åberopade praktisk erfarenhet i saken, förklarade sig fullkomligt dela kapten Hovings tankar i detta afseende. Löjtnant Lange, som den 1 Nov. vid garnisonsombytet tjenstgjort såsom kommendantens adjutant, hade sig i sådan egenskap uppdraget att utsätta den aflö sande kommenderingens poster och meddela dem instruktion. Han berättade nu att ammunition vid det tillfället blifvit till den påkommande vakten utdelad. Sedermera hade löjtnant Lange icke haft nägon be fattning dermed, utan hade vaktstyrkan hvarje dag hos kamereraren uttagit, på reqvisition af kapten Lagercrantz, dagliga behofvet af ammnnition; och då en tid af omkring sex veckor förflu.it från kommenderingens inryckning i garnisonen till upploppet skedde, ansåg löjtnant Lange att kapten Lagercrantz omöjligen kunnat vara okunnig om hvar krutet fanns. Vidare begärde underlöjtnant Lange få till protokollet uppgifva sin äsigt om orsaken och anledningen till upploppet. Samma dag upploppet skedde, hade kapten Tellander dömt fästningsfången Blanck, af fängknekten Nylin anmäld att hafva begått nägon disciplinär förbrytelse, till vissa prygel. Vd förhöret med Blanck närvoro kapten Howing, -löjtnant Uggla och fångknekten Nylin. Dessa anvisades genom tecken af kapten Tellander att gå ut ur expeditionsrummet. Väl utkomne hörde de 30 å 40 slag utdelas, samt höga jemmerrop. Ater inkallade, hörde de kapten Tellander anbefalla äfven det ådömda prygelstraffets verkställande och särskildt dömdes Blanck till en månads cell. Säsom en löpeld flög underrättelsen om denna Blancks behandling genom hela fängelset och strax efter kapten Tellanders afresa till staden börjades tumultet af kronoarbetskarlarne Fägelberg, Pälsson och Hellgren. Att anledningen till tumultet var att söka uti Blancks misshandling af kapten Tellander slöt löjtnant Lange deraf, att första föremålet för fångarnes hämndeutbrott blef kapten Tellanders guttaperkakäpp, med hvilken Blanck skulle blifvit slagen, och som af fängarne genast sönderhöggs i tumslänga bitar, samt deraf att en likkista med kapten Tellanders namn påfästadt, af dem inbars i expeditionsrummet. Löjtnant Lange förmodade att säväl kapten Howing som löjtnant Uggla och fängknekten Nylin skulle kunna närmare upplysa detta förhällande, hvarpå kapten Howing äter framträdde och förklarade det han full komligt instämde i löjtnant Langes uppgifter och vore beredd att med sin ed styrka deras sanningsenlighet.