Aftonbladet – 27 februari 1854, sida 2

Efter några minuters ömsesidig tystnad stannade Car Fredrik tvärt framför kammartjenaren. — Du säger således att afrättningen skett i går på eftermiddagen? — Ja, ers höghet. Sedan baron Görtz domare mottagit den akt, hvarigenom ers höghet afsagt sig domsrätten öfver honom och ntplånat honom ur edra undersåter: antal, hafva de icke tvekat att genast fälla honom till döden, låta hennes maj:t underteckna och bödeln verkställa domen. Hertigen (ängsligt). Men hvad tror du, Roepsdorp! Har jag gjort rätt i att beröfva honom mitt beskydd Han innehade dock min store morbroders förtroende ... Roepsdorp (afbrytande). Jag har alltid i underdånighet tillstyrkt ers höghet att förfara på sätt som skett Görtz var en förrädare äfven mot eder och Holstein ... För sin äregirighet glömde han det land som sett honom födas och den furste han svurit trohet ... Hertigen (tankfull). Du kan ha rätt ... Och hun som helst ... jag tvår mina händer. De svenska bödlarne må se sig för i fall de gjutit oskyldigt blod ... Hvad nu! ... Hvem der? En page inträder. — Pastor Conradi anhåller i underdånighet om före. träde. Hertigen. Pastor Conradi! Hvem är det? Roepsdorp. Presten som följde baron Görtz till döden Hertigen (bleknande). Jag vill icke se honom. Gi ut, Roepsdorp, och säg att jag icke kan taga emo honom. Roepsdorp går, men återkommer genast. — Nädig herre, gif honom företräde. Ers höghet slip. per honom ej förr. Han säger sig hafva underrättelse af högsta vigt att meddela. — Nåväl, låt honom då komma in. Hertigen kastar sig orolig på soffan. För att döfv: de förebråelser, som mot hans vilja uppstiga i hans själ beslutar han att synas kall och hård. Då Conradi inträ der stiger hertigen upp, går hastigt emot den inträdande och frågar sträft: — Hvad vill ni? Conradi (med en ton af sorgligt allvar). MNådigst herre, jag bringar ers höghet ett minne från den ädl baron Görtz sista stunder. Hertigen (med mörk blick). Den ädle! Alltså för modligen förebråelser för det jag afskedade förrädaren u