Aftonbladet – 27 februari 1854, sida 1

— Var det ej detta jag anade — tänkte Regina, som nu af själ och hjerta hatade den oskyldiga Cecilia och, om möjligt, ännu mer Gyllenroth. Likväl tröstade hon sig snart med tanken: ; — Lappri! den plan man känner är lätt tillintetgjord, och nog skall din lyckas bana stäfjas. Under detta samtal hade de hunnit fram tillmadam Hofverbergs Ickal. Gyllenroth fattade sin nye vän i armen och yttrade: — Du må tro, — här släppes icke något slödder in . . . Här kan man en och-annan gång få råka sjelfva... Regina lade hastigt sin hand på hans arm. — Hvad säger du?... Du vet att jag ej får bli igenkänd och han har goda ögon... — Följ med du utan fruktan. Skulle så bära till att han kommer, få vi ju alltid rådrum att draga oss tillbaka. De gingo in. Ett starkt ljussken strömmade emot dem från ett stort rum till venster om den sal der de befunno sig, och hvilken sal var tom cci blott sparsamt upplyst. Dörren till detta rum stod öppen och Regina öfversåg med en enda blick hela scenen derinne. Men i samma ögonblick träffades hennes öra af skratt och stoj från ett rum beläget på andra sidan om salen. Fastän dörren till detta sednare rum var tillsluten; tyckte sig Regina bland de samtalande urskilja en allt för väl känd röst. Hon spratt till. Gyllenroth blef äfven bestört, men hviskade hastigt: — Det har ingen fara... Han vågar sig icke åt denna vägen... Låt oss gå in till venster! — De gingo nu in i det gemensamma klubbrummet, som var upptaget af en stor mängd gäster. Reginas förvirring hindrade henne att urskilja alla föremålen. Att ett stort bord betäckt med grönt kläde stod midt på golfvet, att flera herrar dels stodo, dels sutto deromkring, att Gyllenreth helsade på några och presenterade sin följeslagare som en ung utländning, — allt detta var saker, hvilka förekommo henne såsom skedda i en dröm. De gingo endast igenom detta rum och inträdde nu uti ett mindre der flera smärre spelbord voro arrangerade; man spelade här så kallade jeux de commerce, men af hvilka nägra egde ett temligen starkt slägttycke med hazardspel. Vid anblicken af ett bord var Regina nära att uppgifva ett rop af öfverraskning. Deromkring sutto män, bekanta och lofprisade i hela staden för dygd, sedlishet och gudsfruktan. Här dröjde de icke heller länge: Då Gyllenroth märkte, att de spelande voro fullt sysselsatta, fattade han Regina under armen, öppade dörren midt emot och skyndade ut. : De befunno sig nu i det såkallade skänkrummet, ett rum, som äfven hade en annan ingång från förstugan och dit Gyllenroth införde Stebee, efter hvad våra läsare