Aftonbladet – 27 februari 1854, sida 1

Om af bankörens list, för att fånga den oerfarne, eller ;ett infall af spelets nyckfulla gudinna, — nog af, Regina -hade en oerhörd tur och fyllde sina fickor med förbannelsens guld. Ungefär på detta sätt förflöto nu de dagar Rejgina bestämt, att under von Sterns skepnad vistas i Stocckholm. Men under dessa vilda förströelser glömde hon insgalunda sin egentliga plan, att samla anhängare åt prins EFredrik, och att framför allt söka bereda hertigens af FHolstein afresa från Sverige. ; Straxt från början hade hon sökt Roepsdorps bekantskap och genom vinkar och halfva förtroenden vunnit hans uppmärksamhet. Att Roepsdorp egde sin herres förtroende och utöfvade ett oinskränkt inflytande på honom — det visste Regina. Det vore sålunda en vigtig sak, att vinna honom för hennes plan. För Regina, som varit så djupt invecklad i de politiska intrigerna, var det ej :svårt att under den nu äntagna masken komma hertigens kammartjenare att tro henne vara en hemligt utskickad politisk agent af det slag, som den tiden kors och tvärs öfversvämmade Europa; ehuru hon derom ingenting bestämdt yttrade sig. Roepsdorp tvekade länge. På anförde Regina baron Görtzs öde, påminte om huru lätt hertigen lät skrämma sig att öfverlemna denne trogne tjenare åt hans bödlar, och fortfor derefter: : — Tro mig, jag är en af hertigens sanna vämner. .. Men här kan ingenting uträttas ... Först sedan lhertigen hunnit utländsk botten, skall han cega fria hämder att underhandla med dem, som vilja understödja hans rättmätiga anspråk... Här skall han lätt förmås att med sina öfriga vänner göra på samma sätt, som med Görtzen . .. Pro mig... det herrskande partiet har här omsnärjt honom med sina osynliga nät och de skola småningom beröfva honom hvarje stöd.:. Äfven en Roepsdorp . Kammartjenaren bleknade. — Hvad menar ni? — utbrast han skälfvande. — Jag menar — sade Regina, i det hon förtroligt närmade sig hans öra — att ni här vandrar vid kratern af en vulkan, som hvarje ögonblick är färdig att uppsluka er... Kom ihåg... om hertigen faller undan... och ni vet att han har fiender, som äro i stånd till allt — och då... om händelsevis någon oro föregått . . . om ett politiskt offer kräfdes . . . — Min Gud! hvad säger ni?... Så långt sskola de ej våga gå i sin djerfhet. . —De hafva spännt bågen för högt... de kunnna icke släppa efter. Först på afstånd kan ni vara säkerr för den dödande pilen... Regina släppte icke sina vunna fördelar; hennnes skäl,