Aftonbladet – 25 februari 1854, sida 4

tegel, sten och murbruk tillsammantaget, icke skulle innehålla materialier för uppbyggandet af ett verk, sådant som den stora kinesiska muren, och att byggnadsmaterialierna till Londons hela husmassa icke skulle förslå till uppförande af de större och mindre torn, hvarmed denna mur är försedd. — Vidskepelse. Till hvilka ogerningar vidskepelsen kan förleda menniskor bevisar följande tilldragelse, som förmäles från Nedra Österrike. Tre unga karlar hade nemligen på en kyrkogård öppnat en 12 ärig flickas graf, skurit hufvudet af liket och dermed flyktat öfver kyrkogärdsmuren. Dödgräfvarens hustru märkte emellertid grafskändarne, och på hennes anvisning häktades de af gensdarmerna. Vid undersökningen blef sedermera upplyst, att en af de unga karlarne lefde i den öfvertygelse, att den som om natten hade en afliden jungfrus dödskalle under sin säng, skulle drömma om dej nummer som vid nästa lotteridragning skulle utkomma. — Lifvets vexlingar, Drottning Anna regerar i England. London är fullt af resande från landsorten, ty rättegängsterminen är nyss börjad. En hvithärig patriark, som bevakat ett mäl vid en af domstolarna, vandrar långsamt ut från Westminster Hall och inträder i öfverhusets sessionssal, der han nyfiket betraktar det med bildverk sirade taket, de mörka tapeterna och den med skarlakan klädda ullsäcken. Han är en af dessa män, i hvilkas hela utseende och hällning man tycker sig genast läsa landtmannen. Hans snöhvita lockar, hans friska solbrända, fräkniga ansigte, lagdt i tusende rynkor, liksom en Närnbergsk nötknäppares, tala om en kraftig och lycklig älderdom. Man kan läsa landtmannen i hans filthatt med breda skyggen och hans länga doffelrock ; i hans röda vest, hans grofva stöflar, hans säkra knölpåk med krycka och läderrem. Hans fulla, klara öga, hans behagliga snfåleende säga detsamma. Han har troligen tillbragt sitt lif i frid och lugn; och när han dör en gäng, skall han sofva på den sröna kyrkogården bland sina förfäder. En ung lon donssprätt närmar sig den gamle och erbjuder sig med en viss beskyddarmin att bli hans cicerone på stället. Denna dörr leder till lordkanslerns klädrum ; genom detta draperi inträder hennes majestät, der är läktaren för pärernas fruar; der är skranket, bakom hvilket underhusets medlemmar afhöra throntalet. Är han ej förvånad? Är salen ej magnifik? Som ni är från landet, har ni troligen aldrig förr varit i öfverhuset? Den gamle mannen lyfter sin käpp och pekar med darrande hand mot det ställe, der tronen stär under en himmel af karmosinrödt sammet och guld. Aldrig, svarar han sedan jag satt på denna stel. Den gamla bonden var Richard Cromwell, f. d. lord proteetor af England. — Naturhistoriskt kuriosum, Det berättas, med anspråk på tillförlitlighet, att ien brunn vid Walla, en mil från Wadstena, vattnet under 5 dagar af nästlidne mänad varit alldeles blodrödt till färgen utan att smaken varit det ringaste förändrad. Vattnet skall under tiden varit lika klart som vanligt och kreaturen skola ej visat den ringaste aversion för detsamma. Förändringen skall skett hastigt, säväl då vattnet blef rödt som då det förlorade denna färg, dock var det den första och sista dagen något ljusare men 3:dje och t:de dagen mera högrödt. I mannaminne har ej nägot dylikt fenomån der inträffat, och folket tror att det häntyder på nägra förestående krigiska händelser.