Aftonbladet – 25 februari 1854, sida 2

uppgå till den betydliga summan af 5,403 rdr 16 sk. bko. Deraf ha blifvit dömde: Vid 1851 ärs vårting 64 personer till. 20 rdr hvardera eller tillsammans 1,280 rdr. Utslaget, hvarigenom dessa böter ådömdes, blef upphäfdt af Svea hofrätt den 12 December 1851, men faststäldt af Kgl. Maj:t den 8 April 1853. -Af de bötfällde personerne afledo under tiden 2, utan att lemna tillgång till böternes gäldande; 21, som saknat tillgångar till böterna, ha ingått till K; M:t med ansökning att af gunst och nåd befrias från utgifvande af bötesbelopper samt ha under afbidan på resolutionen häröfver icke blifvit befordrade till förvandlingsstraff för de felande böterne, och ha 41 erlagt de ädömde böterna med tillhopa 820 rdr bko. Vid 1851 ärs hösteting 27 personer till 20 rdr böter hvardera eller tillsammans 540 rdr bko. Utslaget härom har af Svea hofrätt, i motsats till hvad som egt rum för ofvan omförmälde personer, blifvit faststäldt den 26 Mars 1852 samt derefter jemväl af EK. M:t den 27 April 1853. Af dessa 27 personer ha under tiden 1 aflidit utan tillgång till böterna, 6 andra saknat sådan tillgång, men i afvaktan på resolution å gjord nådansökning, ännu icke befordrats till undergående af straff samt 20 betalt böterna med till sammans 400 rdr bko. Vid 1852 års hösteting 73 personer, hvardera till 20 rdr eller tillsammans till 1,460 rdr bko. Utslaget härom har blifvit upphäfdt af Svea hofrätt den 3 Mars 1853, hvaröfver besvär lära blifvit hos K. M;t anförde, utan att det ännu är kändt om detta mål blifvit slutligen pröfvadt. Vid 1853 års hösteting 97 personer till 20 rdr hvardera och 11 personer til 16 rdr 32 sk. bko hvardera eller tillsammans 2,123 rdr 16 bko böter. Utslaget härom lärer ännu bero på Svea hofrätts pröfning. Enahanda bötfällande har egt rum inom andra härader i de norra orterna, hvaraf man ser, bland annat, huru stora materiella uppoffringar, hotande med fullkomligt utarmande, separatisterna under striden med den rådande lagstiftningen underkasta sig för sina religiösa bruk. Härtill måste de finna en särskild äggelse i lagens obestämdhet, i följd hvaraf, på sätt här omförmälts, Svea hofrätt vid två tillfällen befriat de sakfällde från ansvar, hvartill de emellertid af de andra domstolarne pröfvats sakre. Bland de sakfällde lära finnas personer som flera gånger blifvit för nämnde förseelse dömde och således icke låtit sig rätta af ansvarspåföljderna, hvilka slutligen bringa dem till tiggarstafven. — —