Aftonbladet – 24 februari 1854, sida 3

SS Bondeståndet. Plenum den 23 Februari e. m. s Halfiredjemillionskreditivet. Då i gårdagens aftonplenum frågan om beviljande af 2!, millioners kreditiv för upprätthållande af neutraliteten förekom, uppträdde först ledamoten af hemliga utskottet Matts Persson från Stockholms län, sägande sig tala icke i eget, utan i fosterlandets namn. Anslaget är begärdt för upprätthållande af en beväpnad neutralitet, men om denna är den bästa, som nu kan väljas, anser sig talaren ej kunna bedöma, utan lemnar detta åt dem som bättre förstå det. Bäst är att vara beredd på hvad som kan förestä. Troligen kan ännu icke nägon nation beräkna utgången, ochi osäkerhet derom är det klokast att vara beredd på hvad som helst. Då konungen och regeringen proklamerat neutralitet, så måste till dess upprätthäl lande finnas medel, emedan vi eljest skulle riskera att på ett lömskt sätt bli anfallne och plundrade af någon makt. Konungen är den som har bästa öfverblicken af ställningen, och det är en pligt att understödja honom så att vårt land icke må blifva skymfadt och plundradt. Om vi skulle bli öfverrumplade utan att H. Maj:t har medel att skydda våra gränser, så skulle fosterlandet kunna förebrå folkets representanter sådant. Såsom ledamot af hemliga utskottet vitsordar talaren att underhandlingarne varit förda till fosterlandets ära. Kreditivet behöfs för upprätthällandet af fosterlandets ära och talaren bitöll den kongl. propositionen, så mycket heldre som han vid ett nyligt besök i sin hemort hört den allmänna rösten högt uttala sig för beviljandet af dessa penningar; hans hemorts (Roslagens) invånare känna hura den östra grannen förr en gång brännt och härjat deras hem, och kolen efter ödeläggelsen finnas ännu qvar att skåda. — Jöns Persson från Blekinge hade ämnat uppmana ledamöterna af hemliga utskottet att yttra sig om behofvet af kreditivet, men då det nu skett på förhand, så ville han bifalla utskottets framställning. Pehr Sahlström yttrade derefter: Det är med någon betänklighet jag nu uppträder för att yttra mig, men i samma mån som saken är af stor vigt, i samma män måste äfven fosterlandsvämnens omdöme öfver densamma skärpas. Jag har ingenting mot sjelfva saken att anföra, men vill göra några anmärkningar mot det sätt hvarpå statsutskottet gätt vid dess tillstyrkande till väga. Grundlagen omtalar eller erkänner icke något slags kreditiv under loppet af riksdagarne. Hvad som då beviljas, utgör anslag för bestämda ändamäl. Förhållandet vid 1848 ärs riksdag var visserligen enahanda som nu, utan anmärkning i detta afseende frän min sida; dock tog jag mig då friheten fordra eller förutsätta godtgörelse för denna garanterat Danmarks sjelfständighet, eller genom stipulationer till vår förmån vid beräkningen af Öresundstullen. Att båda delarne i verkställigheten utemycken större varsamhet. Kort före riksdagens början lyftades lilla kreditivet och under riksdagens lopp verket. Den behandling som statsutskottet åt denna vigtiga sak lemnat, förefaller mig ganska knapphändig, emedan den emot vanlig praxis, hvarken blifvit handlagd i afdelning eller beledsagad af nog tydligt statsrådsprotokoll för utredning af de ändamäl hvartill anslaget bör användas, som dock utgör en hufvudsak. Om regeringen iakttagit full öppenhet för representationen och lemnat fullständig upplysning om rikets ställning till utrikes n akter så hade man deraf ännu mer kunnat inse nödvändigheten af att bifalla anslaget. Att dess ändamäl är landtmaktens utrustande till tryggande af våra gränser och vår neutralitet, vill jag så mycket hellre tro, som det ingalunda bör kunna förbises att genom större krigsskepps utrustande och en befälhafvares bravur eller håg att deltaga i aktiv strid, möjligen ett direkt krigstillständ kan uppkomma, som för oss kunde medföra de vådligaste följder. Detta må nu anses säsom en mindre rigtig förutsättning eller icke fullt pålitligt omdöme af den i saken oerfarne, sjelfva faktum ligger dock inom möjlighetens gräns. Uti ett krig med Ryssland finner jag väl icke något direkt afskräckande, dock anser jag det böra efter möjligheten undvikas och neutraliteten uppehållas. F uruvida anslaget till hela dess belopp nu bör till utgående beviljas, eller vissa delar deraf efter sig företeende behof och omständigheter lemnas, det dfverlemnar jag åt ståndet att bestämma. Med dessa anmärkningar och med afseende ä vår hotade ställning och den oafvisliga nödvändigheten att bevilja medel till dess försvar, förenar jag det förklarande: att jag icke vill eller kan underkasta mig ansvaret för en underlätenhet häraf, utan gör det endast i fallt förlitande på H. M. Konungens personliga egenskaper och den fasthet hvarmed han kommer att tillbakavisa erkefiendens öfvermodiga försök att på oss imponera, antingen genom skrämskott eller andra medel, dem denne civilisationens och folkfrihetens förtryc och med framgån2 begagnat. Jag kan lik underlåta att härvid yttra mitt bexymmer deröfver att it dessa medels användande kommer att till en sor del bero af de nuvarande rädgifvarne, hvilkas underlåtenhe: att befordra samhällets framätgående uti intellek tuell och ekonomisk förkofran, så betydligt inverkat och ännu inverkar på landets förmåga att ba de bördor dem tidens kraf göra så nödvändiga. Eller hvem har icke erfarit och känner den behandling ti dens stora frågor af dem fätt röna: t. ex. lagreformen, representationsreformen, skattefrågan, tul!och bränvinslagstiftningen, för att icke deraf draga den slutsats, att mera skickliga ämnen vore oss af behof för att föra fosterlandet till en mera trygg och aktad ställning. Pehr Beng!sson, Falk och många cndra instämde med Sahlström. Anders Andersson i Walla, ledamot af hemliga ut-l: skottet, uppträdde derefter och medgaf att sättet att ka ett i grundlagarne ej omförmäldt krediuiv kunde anses ovanligt, men namnet gör intet tili saken och det hade varit värre om summan begärts sisom bestämdt anslag och ännu värre om den blifvit äskad i ltorm af förslagsanslag, som kan öfverskridas. BeI handlingen på afdelning inom utskottet först, innan I frågan företogs i dess plenum var obehöflig, då grund-Js llagarne icke stadga nägra utskottsafdeluingar. Talaren vill ej taga på sitt atsvar att neka hvad som erI fordras till upprätthållande af fäderneslandets sjeifIständighet och ära, och dessutom synes dermed icke rl vara någon fara, då vi nästan kunna vara säkra att I det icke mer än till en ringa del blir användt, hvarken emot den ena eller andre makten, utan tvärtom troligen till hvad H. Maj:t bestämt om neutraliteten -lockså kommer att bestå. — Emellertid uppgaf tala-lren omedelbart derefter, att den stand kan komma sloch torde komma snart nog, dä hvarken 2 eller 10 ,I millioner räcka till, ehuru han icke betviflade att ej I hvsr och en skall vilja skänka sista skillingen, då .Idet gäller fosterlandets ära och sjelfbestånd. Penningarne skola naturligtvis användas till gränsernas skydd och till Gottlands bevarande, denna ö, som är och värt land. Ar f -I med hvar dag alltmera blifver af så ofantlig vigt för t Lindby från Gottland och flere andra instämde med Anders Andersson, betydliga statsutgift, antingen från deras sida som: blefvo, är oss nogsamt bekant, och ålägger oss nu så; hafva nära 600,000 rdr blifvit beviljade till försvarssö 85 !b MK mm cc a t Redogörelsen för diskussionens vidare fortgång måalste här för brist på utrymme afbrytas, för att en an.Inan dag fortsättas; men utgängen blef, att kreditivet af bondeståndet enhälligt beviljades, AÅ ) Motioner i bondeståndet om Konvoykommisariatets) indragande, samt nedsättning i Tolagsoch id Hamnumgälder. n Vördsamt Memorial! Jag har uti en förut väckt och till behörigt ut Iskott remitterad motion yrkat inoch utförselförbudens afskaffande samt att tullafgifterna ä alla sätldana artiklar, som kunna blifva föremäl för oloflig g linförsel frän Norge till Sverige och vice versa, mätte . -luti den Svenska tulltaxan blifva bestämde så vidt ;j I möjligt till likhet med afgifterna uti Norska tariffen, )