Aftonbladet – 24 februari 1854, sida 2

was ———— ?P2 Kastenhoff, hyrde eit par-rum och begärde mat, såsom kommande från en lång resa. i Vi behöfva icke säga att Regina, då hon återvände ill staden, var helt och hållet förändrad. Ingen skulle numera i den unga, frivola kavaljer, som hon föreställde, hafva kunnat ana en af hofvets skönaste och mest firade damer. Sedan den föregifne utländske herrn ätit uppkallades värden, och med stark brytning på tyska frågade herr von Stern — detta var Reginas antagna namn — om han kände någon kapten med namnet Gyllenroth. — Ja bevars! Han sitter just nu nere i salen och dricker tillika med några andra officerare. — Godt. Regina tog fram ett kort, på hvilket Ludvig v. Stern stod skrifvet, försedt med en signatur, hvilken hon visste genast skulle föra Gyllenroth till henne, kuverterade det och tillsade värden att ofördröjligen lemna det i kaptenens händer. Värden gick och fem minuter voro icke förflutna förrän Gyllenroth öppnade dörren. TIONDE KAPITLET. Med djerf hållning gick Regina emot honom ech sade på tyska: — Är det kapten Gyllenroth? I I — Ja. Men kaptenen fixerade den unge herrn så skarpt, at! denne fann sig föranlåten till den frågan, om han liknade någon af kaptenens bekanta. I o— Ja, för ett par år sedan vistades i geheimerådet von Dittmars hus en yngling vid namn von Nurens och len ovanlig likhet eger verkligen rum herrarne emellan. I — Nå, det fägnar mig att jag blifvit adresserad till en man med så mycken skarpsynthet; likheten bör e förundra er, herr kapten, ty det är jag sjelf ; Gyllenroth studsade. — Och nu bär ni namnet von Stem? — Tecknet på kortet, som jag hade den äran till. sända cr, borde förvissa er derom, att jag icke är någor äfventyrare; von Stern var min mors namn. En sal bekymrar mig likväl: ni, herr kapten, hade så lätt at igenkänna mig... måhända skola äfven andra göra det och jag får cc MH j — I det fal t kan vi vara lugn, min herre! Ja I hade aldrig känt igen er, om icke det hemliga teckne