Aftonbladet – 24 februari 1854, sida 1

ÖFVERSTE: STOBER) HOLSTEINSKA PARTIET. E — Du var med, då hjeeltekonungen föll? — yttrade an slutligen. Stobee sprang häftigt uppp. Vännen hade vidrört det evigt blödande såret i hans bröst... — Ja, — sade han lugnamde sig, — ja, jag var med... — Och hertigen af Holsstein... honom som du vid Clissow svor att beskydda vid hans faders kallnande lik!... Hvar har du honomm Stobee?... Hvad skola vi göra för honom? . — Hvad? — sade öfverrsten bittert. — Ännu återstår ett hopp att förmå ständerma att antaga honom till Ulrikas efterträdare, ehuru den hessiska prinsen arbetar deremot med händer och fötter... Detta hopp är derföre svagt, mycket svagt... — Lemnom då politiker! ... den erbjuder föga tröst och vi häfva icke många tmmar att samspråka... Berätta mig heldre något on din underbara befrielse ur fångenskapen i Ryssland... — Fråga mig ej derom... icke nu åtminstone — sade Stobåe dystert. — Dema befrielse står i förbindelse med saker, som jag helst vill förglömma... Ett ögonblicks tystnad nträdde. Hastigt återtog Loos: — Du har ännu ej lyckönskat mig till mitt giftermål. — Hvad säger du? Ar du gift? — Ja visst... För mer än nio år sedan, — Och med hvem? — Med hvem eljest än med den enda jag någonsin älskat... Ack, historien härom är sällsam nog och en annan gång, då vi få bättre tid skall jag berätta dig densamma. bo — Nå väl... hvar uppsehböll sig då din hustru under dina fälttåg och dina vidlyyftiga resor. Ex — Min älskade Mathildda bodde till att börja med i Sverige — sade majoren,... Men sorgen öfver förlusten af vårt barn, en liten flickza, som dog i pesten och som hette Cornelia, liksom din fosterdotter, förmådde henne att för alltid öfvergifva detta land, hvilket hon dessutom ) Se A.B. N:is 1, 3, 4, 10, 11, 13—15, 17, 18, 20, 21, 23, 24, 26—28, 30, 33, 35, 31—39, 41, 42 och 44.