Aftonbladet – 24 februari 1854, sida 1

— Öfverste Stobte, han reser! För andra gången ge; Carl Fredrik sig förlorad — voro Dikers första ord: — Hvad säger fältmarskalken? Reser hertigen? Uta hvad skäl? . — Hvem djef. kan begripa bortskämda pojkars alla infall? Se här, läs! Han räckte Stobge en biljett, hvars innehåll var följande: Diiker! mitt beslut är oåterkalleligen fattadt. Jag reser. För min skuld skall intet inbördes krig sönderslita mitt förut nog olyckliga fädernesland, ty så skall jag alltid anse Sverge, så länge en varm blodsdroppa rinner i mina ådror. Må min moster segrande gå ur striden. Jag vill ej störta henne från en tron, den hon måhända köpt alltför dyrt, Den enda fordran jag har — och den bestrider mig ingen redlig svensk — är arfsrätt lotter... drottningen. . Jag reser den 1 Maj. Farväl min redlige vän, helsa alla mina vänner. Carl Fredrik. Öfversten stod några ögonblick stum, med biljetten i handen. — Men hvad har då kunnat förorsaka ett sådant beel: t? — upprepade han ändtligen. — Roepsdorp har blifvit köpt eller skrämd, derom intet tvifvel — sade Diker. — Ni vet, Stobee, hvilenväldigt inflytande denne listige kammaitjenare förviiuvat sig öfver den svage ynglingen... — Nå, men på hval sätt och af hvem har åan blifvit öfvertalad? det återstår ännu att undersöka. Är det prinsen sjelf? — Man har talt om en ung utländning, en skägglös pojke, som vistades här några dagar och plötsligen försvann, som hade han blifvit bortblåst. Att denne flera gånger blifvit sedd i samtal med Roepsdorp är säkert. — Kände då ingen denna person? — Nej... men det synes icke otroligt att han varit utskickad af prinsen sjelf. s — Hm! — mumlade Stobee — detta ser inveckladt ut; men jag skall reda gåtan och om möjligt blotta inItrigen och dess upphofsman. 1 Med denna föresats lemnade han fältmarskalken, För att afslöja den intrig, som förmådde Carl Fredrik att fegt lemna fältet åt sin medtäflerska och fly från ett land, der ännu så många och mäktiga krafter