Aftonbladet – 24 februari 1854, sida 1

ej till födseln tillhör. Under de tre sista åren har mir maka icke mera lemnat mig. — Hvad säger du? Har hon med dig genomströfva Afrika? — Ja. — Ah, hvilken rask och modig qvinna! — Det är hon. Likväl har denna resa icke varit s besvärlig, som du måhända föreställer dig. Vi hafva ick besökt andra än bebodda orter och invånarne hafva visa oss lika mycken gästfrihet och välvilja, som man nå gonsin kan finna i Europa... Samtalet afbröts genom en kypares inträde. — BHBerr öfverste — sade han — underofficer Brom: är derute och anhåller att få tala ett par ord vid er. — Den hederlige Broms! — ropade Loos. — Ah låt honom komma in. Vi skola dricka ett glas med vå gamle, tappre kamrat, Efter några ögonblick inträdde Broms. Majoren gicl honom till mötes med ett rågadt glas. — Drick, kamrat — sade han. — När vi sist druckq tillsammans,... minnes du det? Det var i Bender, da gen före kalabaliken... Men hur dj. kommer det sig att du ännu bara är underofficer? Broms sammandrog sina buskiga ögonbryn. — När kung Carl föll gaf jag all vidare befordrm på båten... Numera avancerar man icke efter förtjc utan efter börd... Jag tackar, herr major — han satt ifrån sig glaset. — Men sig mig, är det sannt att ma joren varit i ett land, der sjelfva luften kan bli eld? — Ah, du menar sommarvinden... Nå ja, nog brän. ner den som eld... Men du har något att säga öf versten? — Endast en helsning från general Diker, att her öfversten strax måtte infinna sig hos honom. Under det öfversten spände på sig värjan, sade ma joren: — Hör på Broms. Jag ser hur det ör. Mången bre karl, som under salig kungens tid, då förtjenst änn gällde, hoppades göra sin lycka, får nu sitta glömd oct åsidosatt. Tröttnar du vid tjensten, så kom till mig: jag är visst icke rik, men har ändå så mycket, att de kan räcka till åt -en gammal kamrat. Här är luften ickt ren, Farväl! NIONDE KAPITLET. Några minuter derefter stod öfversten ifältmarskalker Dikers rum.