Aftonbladet – 23 februari 1854, sida 3

Juppkommer ändock en behällning af 10 rdr, sam jalltså 1: 32 pr stock, i stället för 36 sk., som denn stock såsom sparr lemnar i behåll. Upptages äter ett dylikt träd med roten, för at begagnas till skeppstimmer, så betalas det med 3 rd och lemnar, enär derifrån för fällning och afskräd ning, tyngre forsling och flottning afdrages 1 rdr. behåll åt arbetaren 2 rår pr stock. Af dessa kalkyler synes således, att skogens an vändande till sparrar lemnar ät arbetaren och skogs egaren sämsta revcnyen, samt att arbetaren för sko gen, sålunda använd, knappt har en skälig daglön men alldeles icke nägon ersättning för skogens värde Vill man åter taga i betraktande det värde utförsels produkten sparrar kan hafva på handelsvägen, jem fördt med sågverkens tillverkningar, så kommer mar till det resultat, att lika kubikinnehåll träd, försågad till bräder, gäller på handelsvågen nära tre gängei mera, än det värde som det i form af sparrar inne: hafver. Efterföljande kalkyl besannar denna upp gift: De 77,753 st. sparrar, som sistlidne sommar blifvit från Piteå socken utförde, kunna antagas hafva imedeltal hållit 7 kubikfot hvardera och således tillsammans 544,271 kubikfot. Derföre har alltså efter 9 sk. pr kubikfot, hvartill behållna försäljningspriset lägst kan beräknas, erhållits en sammanlagd summa af 102,050 rdr 39 sk. Men om 77,753 träd, antagna till 10 tums bredd i toppändan och 14 alnars längd, blifvit försägade till bräder, så har, då hvarje stock lemnar 13 st. I tums 14 fots bräder, deraf erhållits 84,232 V,. tolfter bräder, som i kandel betalts efter 3!7, rdr pr tolft med tillsammans 294,813 rdr 32 sk. Enär socknen således på ctt år haft en säker vinst af icke mindre än 192,762 rdr 31 sk., derest spatrexporten varit förbuden — månne det då icke är större skäl att nu kraftigt tänka på, att för framtiden sätta en gräns för ett ondt som hotar att undergräfva landets vigtigaste industri? Mycket kunde här tilläggas, men i öfvertygelse att vår regering och de män som under jnnevarånde riksmöte äro befullmäktigade att rädpläga och afgöra landets förhandenvarande vigtiga frågor, skola behjerta hväd vi här framstäldt, och bemöta dem, som med mindre sakkännedom göra inkast, sådane som vi er fara, utgätt ifrån en del riksdagsfullmäktige; ty hvad gärdsel och ved vidkommer, så kan intet land undvara någondera, allraminst Norrland. Likaledes, att om skogen icke användes tlll sparrar, gär den åt till kol. Det sednare vittnar om så liten sakkännedom, eller egna intressen, att det förtjenar intet svar. Dessutom erfordras vid en ändamälsenlig skogsskötsel, att skogen afrensas ifrån vanväxter, torra och vindfällda träd; och det är just sådane, som mest, nära nog uteslutande, användas till gärdsel, ved och kolning. Piteå den 23 Januari 1854. J. A. Clausen. ÅA. Klum. J. Lundberg. Handlande. Handlande. Handlande. ÅA. B. Edin. A. Lindgren. N. Öhstedt. Handlande. Handlande. Rådman. J. P. Pettersson. N. Holmgren. E. A. Elenius. Skeppsbyggmästare. — Handlande. Handlande.