Aftonbladet – 22 februari 1854, sida 1

sed. Och jag tror ej att friherrinnan Duvald gör någo undantag från regeln. Jag har hört henne mycket om talas, ehuru jag ej sett henne. Hon är ju mycke vacker? : — Det är hon... Men — fortfor öfversten mec sakta röst och satte sig på en: stol vid fönstret midt emo fru Langenhjelm — jag vet icke hur det kommer sig... Jag skulle önskat hela bjudningen ogjord. Hon skal vara nyckfull, kokett, intrikat... och en sådan bekantskap kan aldrig bli angenäm; — Skall jag tala upprigtigt hade jag önskat detsamma — sade fru Langenhjelm, — men gjordt-som gjord är. Eikväl tror jag att vi kunna vara ganska trankila. En tillfällig bekantskap är ej derföre en liaison, och en sådan kan aldrig komma att ega rum mellan fru Duvald och mig. Vi hafva allför få beröringspunkter. Utomdess resa vi ju snart hem. -Du har nu som alltid rätt, — svarade öfversten artigt och kysste hennes hand. Ankomsten af damernas vagnar afbröt samtalet, och frm Langenhjelm gick att taga emot sitt fremmande. — Här, min söta fru Langenhjelm, — sade Emerentia, — får jag för dig presentera friherrinnan Ruvald, för närvarande stjernan på vårt hofs himmel, Fru Langenhjelm blef verkligen frapperad.. En vid första anblicken mera bländande skönhet -hade hon aldrig sett. Men dermed var också allt sagdt. Hon fann henne för öfrigt ce; intagande, och sedan! hennes toilett stötte den allvarsamma frun. Porträtter. från den: tid, om hvilken vi skrifva, visa att. damer af högt stånd buro sina klädningar djupt urringade, hvilket mod, öfverfördt från det lättsinniga franska hofvet, snart gjorde sin rund kring hela Europa: Friherrinnan Duvald hade verkligen skäl att i sin ytterlighet upptaga detta mod, ty skönare och mera tjusande former förråddes ej någonsin af ett böljande siden. Men fru Langenhjelm var för mycket sann qvinna att ej se det blygsamheten sårande, och egde för mycken smak att ej äfven ur behagsjukans synpunkt varseblifva let vidriga i detta mod. Hade Regina haft den afsigten utt medsin toalett imponera på frun från landet, så missyckades hon helt och hållet. Ett löje, gränsande till ;mkan, flög öfver fru Langenhjelms ädla drag. Emellertid hade friherrinnan Duwald och fröken Dien inträdt i förmaket, helsat på öfversten och med styfjjortlar och allt lyckligt placerat sig i soffan.