Aftonbladet – 21 februari 1854, sida 3

än att den lätteligen med handen kunnat utrycka; genom hvilket förfarande upptäckten af den föröfv: de stölden likväl i det längsta förhindrats. Seda detta förhållande slutligen tillfälligtvis blifvit upptäckt hade hr Rylander, som då ännu icke misstänkt Hanssor hvilken hela förra året mot viss betalning för dage varit anställd i arbete hos Rylander, befallt denn fastslå merlan, hvilket Hansson ock gjort, hvarefte merlan i medio af sistförflutne Januari månad be funnits afbruten och såväl alla. spelkorten, som de lå dor, hvari de varit inlagda, borttagna. Och förmäld hr Rylander vidare att under förra året vid särskild: tillfällen ur Rylanders salubod blifvit stulna, dels kon tanta penningar och tvenne jagthorn och dels klädes persedlar, tillhöriga bokhandlaren Lundqvist och han delsbetjenten Fjortsberg, och att Rylander äfven för dessa stölder, af hvilka den sista föröfvats natten til sistl. julafton, misstänkte Hansson, till följd hvaraj denne ock sistnämnde dag blifvit af Rylander afskedad. Skälen till sina misstankar mot Hansson uppgaf Rylander vara följande: Rylander hade nemligen i ofvannämnde egendom tvänne källare, hvari han hade sitt vedförräd, af hvilka källare den ena, genom jen lucka för vedens upphemtande, hade gemenskap med saluboden. Ehuru Rylander, i anledning deraf jatt veden i denna källare icke varit tillräckligt torr, befallt Hansson, som hade bestyr med vedens upphemtning, att först taga ved i den andra källaren, hade likväl Hansson tagit ved ur förstnämnde källare, hvarigenom väg blifvit öppnad till omförmälda lucka, som genom en regel inät boden var tillstängd. Detta i förening dermed att dörren till samma källare, derigenom att muren, hvari låskolfven gick in, blifvit sönderbruaten, lätteligen, ehuru tilläst, befunnits utifrån kunna öppnas, utan att något spår till väld å muren utifrån kunnat upptäckas, ansåg Rylander för så besvärande omständigheter mot Hansson, helst enne varit den ende som haft tillträde till källaren ch under dagen, medelst regelns fråndragande från ftanämnda lucka från källaren haft vägen öppen till aluboden, att Rylander yrkade ansvar å Hansson äfven för sistnämnde stölder. Hansson erkände väl att han tillgripit spelkort, dock till en början icke mer än 120 lekar, ehuru vid redögörelsen, till hvilka personer han aflemnat dessa lekar, Hansson slutligen, genum sina uppgifter om det antal lekar han till hvarje af de uppgifna personerna åflemnat, blef öfverbevisad att hafva tillgipit 145 lekar. Deremot bestred Hansson, säväl att hafva gedom inbrott beredt sig inträde i det kontor, hvari spelkorten förvarats, hvilket kontor Hansson påstod hafva varit oläst, som äfven att hafva föröfvat nägon stöld i Rylanders salubod. Svensson och Blomqvist, hvilka mottagit, den förre af Hansson 60 lekar och den sednare af Svensson 40 lekar, af hvilka de sedermera ä gator och torg försålt största delen till bönder, förmälde att de, utan vetskap om Hansson oärliga ätkomst till korten och i förlitande på sanningsenligheten af Hanssons uppgift, att ifrågavarande kort varit odugliga kort, som Rylånder gifvit honom, emottagit dem såsom gäfva af Hansson. Såväl för målseganderne Lundqvists och Hjortsbergs hörande som för bevisnings förebringande blef målet uppskjutet till nästa mändag. — Vi hafva till införande i bladet mottagit följande uppsats, hvilken vi dock icke kunna finna i någon väsentlig mån förändra vår uppfattning i gårdagsbladet. För rättvisans skuld och till säväl eget som drängen Anderssons skyddande för oriktiga bedömande, anhåller undertecknad, med anledning af referatet i gårdagens n:r bland rättegångsoch polissaker få i denna dagens Aftonblad intagne följande rättelser. Det är nemligen cgrundadt att j ag angifvit drängen Andersson. Jag, misstänkande att inom mitt hus skulle förvaras gift, tillkallade traktens polisbetjening för anställande i vittnens närvaro af visitation. Vid denna upptäcktes i Anderssons gömmor tvenne bitar arsenik förvarade i ett mindre skrin. Detta med deri inneslutna gift förseglades och öfverlemnades till traktens poliskommissarie, dock uton nåjon angifvelse af mig eller begärun om åtals väckande. Vidare bör anmärkas att drängen Andersson blifvit ke af mig, utan efter egen, i vittnens närvaro framställd önskan och ändock träffad ömsesidig öfverenssommelse, entledigad från min tjenst. För öfrigt aoppas jag att redaktioren af Aftonbladet finner till rättelse i sitt ofvannämnde referat ytterligare anledning af hvad Dagbladet för i dag härom anfört.n Djurgården den 21 Februari 1854. C. G. Strömbäck, Hofiägare.