Aftonbladet – 21 februari 1854, sida 3

Jnäm. Sålunda finna poperna öfverallt öppe bord. Bränvinet rinner i floder till deras ära Hvarje af deras Te Deum vattnas frikostig Ideraf. Från hus till hus gå de sjungande ätande, drickande. Slutligen, när aftonen in. faller, gå de hemåt med öfverlastad mage och oredig hjerna, och det heligaste blanc mysterier slutas som den lägsta orgie. Emellertid, då ryska popen icke är drucken, erbjuder han en typ af högtidligt majestät. Hans långa skägg, som nedfaller på bröstet, hans långa fladdrande hår, som saxen aldrig vidrört, ger honom ett apostoliskt utseende, som imponerar. Lägg härtill en rock af oändlig vidd, en hög skinnbeklädd mössa, som bildar ett diadem, och en respektabel pastoralkäpp — och man har en id om det intryck, som ryska popen skulle kunna utöfva på massorna, om hans moraliska tillstånd svarade mot hans utseende. ) En annan sak, en bedröflig sak, som är ännu mer påfallande hos ortodoxa kultens presterskap, till och med då dryckenskapen icke förfäat deras anletsdrag, är en fullkomlig brist på uttryck, hvilken öfverstiger allt hvad man kan föreställa sig. Den afnaturen och på förståndets vägnar mest vanlottade katolska prest bär alltid i sin person ett slags mystiskt återsken, som hos honom tillkännager medvetande af hans höga kall. Ingenting dylikt hos den ryska popen. En förstenad kults prest, är han kall och stel, äfven en bild af densamma. Hans okunnighet är dessutom fonska stor; om man undantager några medlemmar af det högre presterskapet, hvilka ålla tillhöra munkståndet, sakna ryska presterna i allmänhet lärdom. I sin ungdom insatta i seminarier lära de sig det slavonska språket, sång, konsten att göra korstecken och hela liturgiens maschineri. De inhemta knapt principerna uti teologien och exegesen. Inga disputationer. Hvem skulle väl i Ryssland, till och med uti ett seminarium, våga diskutera? De skarpaste tvistepunkterna mellan den latinska och grekiska kyrkan öfverlemnas icke en gång till deras undersökning. På sin höjd törs man medgifva några utvalda enna rättighet. Man vet, att skiljaktigheten mellan dessa två kyrkor ligger i de tre hufvudfrågorna: påfvens auktoritet, skärselden och den heliga andes utgående. Grekerna vilja icke veta af påfven. De säga sig icke kunna antaga en menniskas syndfrihet (impeccabilit). De vilja icke inse, att latinerna lika litet som grekerna tro få påfvens impeccabilit, och endast försvara ns ofelbarhet (infallibilite). Besynnerliga motsägelse! Dessa ortodoxa än, som så bittert håna dem, hvilka tro på åfvens infallibilit6, skulle sätta knifven i strupen på er, om ni vågade påstå, att esaren skulle kunna fela. Än mer! Hvilken är hos ryssarne den högsta auktoritet i religiösa ämnen? Den heliga synoden, det vill säga, ett råd sammansatt af de högsta prelater, i hvilket en prokurator, såsom kejsarens represenant, äger säte och stämma; och dennes veto san tillintetgöra hvarje synodens beslut, till och med, om det blifvit enhälligt fattadt. Jenne prokurator, — skulle man väl tro det! — ir en kavallerigeneral, Protasoff. Antalet på 19 öfriga imedleuumarne i den heliga synoden r obestämdt. Kejsaren kan dertill utnämna vem han vill. Vanligen är den heliga syOden sammansatt af en metropolit, tre erkeiskopar, en biskop, kejsarens biktfader, en rkimandrit och dessutom två andra af det högre resterskapet. Hvilka dessa personers förjenst och karakter må vara, så är det klart tt de äro underordnade den kejserliga prouratorn. I den heliga synoden, liksom öferallt, är czarens vilja den enda fackla, som pplyser, och den enda lag, som styrer. — Från hr statsrådet Gripenstedt ha vi mottagit följande s. k. beriktigande, vid hvars nförande vi blott vilja fästa våra läsares uppnärksamhet på den fina distinktion som söres mellan den af oss begagnade ordställingen att införandet af ifrågakomna yttrande kett på särskild begäran och hr statsrådets ramställning att införandet vore honom rätt ärt,. Beriktigande. Då Aftonbladet vid införandet af mitt yttrande på iddarhuset i bränvinsförbudsfrågan, meddelat att detta nförande skedde på särskild begäran, så fär jag förlara denna uppgift vara oriktig. För att öfvertyga redaktionen om att dess uppfatting och framställning af vissa satser i det ifrågavaande yttrandet några dagar förut, icke var fullt rik g, och hvilket naturligtvis i en så ömtålig fråga, cj unde vara mig alldeles likgiltigt, tog jag mig fri eten tillställa red. en afskrift af det justerade anrandet, och tilläde dervid att om red. fann tjenligt ngddela detsamma i sin helhet, så vore detta mig ätt kärt, utan att jag likväl särskildt derom anhöll. J. ÅA. Gripenstedt. T:ll Redaktionen af Aftonbladet! I Aftonbladets, den 20 dennes, införda redogörelse ;r R. o. Ad. öfrerläggning d. 15 dennes e. m. anående det hvilande representationsförslaget, har det tfrande origtigt blifvit mig päfördt, att hela ridarhuset nun stundam svnae vara on phimåra — Mina