Aftonbladet – 21 februari 1854, sida 2

sammankomster rörande de serskilda yrkenas lädor och öfriga stiftelser kunna hållas, och der man skall inrätta en anvisningsbyrå för arbetare som söka arbete samt för mästare och andra arbetsgifvare, som kunna lemna sådant. Biblioteket skall hufvudsakligen omfatta sådana skrifter, som lemna upplysning om nya uppfinningar, modeller, mönster och arbetsmetoder, liksom ock föreningens rigtning anslogs helt och hållet åt det praktiska. Den antog namn af Stockholms Arbetareförening, för att utmärka att det är en annan, än den gamla, som heter blott Arbetareföreningen. Saken omfattades med lifligt intresse, och man uttalade allmänt den öfvertygelsen, att resultatet visade det arbetarne insett och behjertat behofvet af en inrättning, som kunde: föra dem tillsammans för gemensamma angelägenheter och ömsesidig nytta. se — Vid det sammanträde, som ryttmästaren C. W. Hammarskölds borgenärer hade sistl. lördag, aflemnade sysslomännen redovisning för konkursmassans förvaltning och närvarande ställning; men beslut om försäljning af Skultuna och massans öfriga fasta egendomar kunde denna gång icke fattas, utan uppsköts denna fråga till den 11 instundande Mars. — — Såsom ett gynnsamt förebud till bränvinsminuteringens aftagande i hufvudstaden må följande anföras: Bland de 612 bränvinsminuterings-ställen, som vid sistl. års början inom staden hölls öppna för allmänheten, hade under årets lopp 18 blifvit lediga, hvaraf 9 blefvo, genom inrop på hållna auktioner, återbesatta. Från nämnde tid till denna dag hafva I sådana ställen genom dödsfall och 10 genom tillståndsbrefvens återställande blifvit lediga samt 6 detta år i brist af borgen indragna, så att f. n. förefinnas 26 ledigheter, hvaraf 13 skola genom auktion återbesättas, att tillträdas den 1 nästk. April. Bränvinsminuteringsställenas antal inom hufvudstaden blifva således från sistnämnde dag endast 590, eller 22 mindre än vid förlidet års början. (D.B.) RR — Man läser i Times för den 11 Februari: — — Ett annat ämne af stor vigt blef i förbigående vidrördt i öfverhusets session i går afton, hvari vi taga så mycket mer intresse, som vi först bragte det inför allmänheten; — vi mena Sverges och Danmarks förenade neutralitetsförklaring. Man har påstått att det svenska exemplaret af denna förklaring utesluter de krigförande makternas skepp frän sex af landets förnämsta hamnar, men vitro det skall visa sig att skeppen ej uteslutas ur hamnarne, utan endast hindras att passera de inre fortifikationslinierna inom dessa hamnar. De skandinaviska regeringarne hafva icke gjort något försök att stänga sina hamnar för de krigförande makternas fartyg, dä storm tvingar dem att söka hamn, efter som ett särskildt undantag är gjordt för denna händelse. Ryssland arbetade tydligen på att förmå dessa stater till en förbindelse att stänga sina hamnar i händelse af ett krig, men Ryssland har deri misslyckats, just emedan denna förbindelse redan blifvit ingången. Deras förklaring, sådan den är, har blifvit af Ryssland betraktad med största otillfredsställelse, och detta hof har till och med en tid nekat att erkänna mottagandet deraf, af förargelse. öfver Östersjöstaternas sjelfständiga hällning. Om man verkligen hyst några bekymmer för de faror, för hvilka Sverge, Danmark och Norge kunde blifva utsatta genom ett angrepp af de vestra makterna, så tro vi dessa bekymmer vara helt och hället ogrundade. Deras egen sjöstyrka, opererande på deras kuster, är alldeles tillräcklig att skydda deras neutralitet och kasta en väsentlig vigt i vägskälen under striden om herraväldet på Östersjön, i händelse deras neutralitet anfalles; men heldre än att förnedra sig till Rysslands redskap och utvidga dess välde till Sundet, göra wi oss förvissade att man skall finna Sverges och Danmarks tappra folk bland lederna af denna makts kraftigaste motståndare. — — Man läser i Jönköpingsbladet: Fanjunkar Rosell, anklagad för förgiftning af sin hustru, har på befallning af Götha hofrätt, hos hvilken R. besvärat sig, blifvit försatt på fri fot, emedan hofrätten ansett tillräckligt bindande anledningar till. hans qvarhällande i häkte icke vara för handen. Märkligt nog att i fräga om en så svår förbrytelse, hvarvid praxis i lagskipningen vanligen plägar vara att heldre gå för strängt än för lent till väga, äsig terna I unna vara så skiljaktiga. Det förtjenar likväl bemärkas att äfven inom allmänna opinionen finnes en talrik: fraktion som anser R. oskyldig. . För dem bland våra läsare, som icke hafva tillfälle att äfven se Posttidningen och Sveriska Tidningen, anse vi oss böra upplysa, att ingendera af dessa tidningar ännu, oa ktadt ankomsten i går af en ny rysk post, innehåller ett enda ord till upplysning om den fråga, vi i fredags togo oss friheten framställa, huruvida br af Nordin ännu var återkomraen till sin ministerpost i S.t Petersburg. Vi tro oss häraf kunna med tämlig visshet draga den slutsatsen, att hr af Nordin ännu, vid den i går mottagna postens afgång från Petersburg, icke var dit återvänd. Bland allmänheten på båda sidorna om fjällryggen förmoda vi omdömet om den klokhet och omtanka, som regeringen ådagalagt genom underlåtenheten att under de sednast förflutna veckorna hafva en svensk-norsk befullmäktigad minister närvarande i Petersburg, icke skall vara deladt. . Om en sådan icke behöfts under denna tid, hvarföre skulle han eljest någonsin behöfvas? kande mången riksdagsoch storthingsman med skäl känna sig frestad att fråga. — Sedan det till denna riksdag hvilande förslaget till reform i nationalrepresentationen nu blifvit, af ett riksstånd enhälligt utan diskussion, och af tvenne bland de öfriga med betydlig majoritet förkastadt, och i tidningsreferaterna blifvit redogjordt för det väsentligaste af öfverläggningarne derom hos rikets ständer, kan ett ytterligare ordande om detta förslag visserligen icke leda till något omedelbart