Aftonbladet – 21 februari 1854, sida 2

deputerad i lagstiftande församlingen för Lotdepartementet. Denne grefve Murat är sonson till den olycklige konungens i Neapel äldre broder. — Den ryska hoftidningen (vNordiska Biet,) underhåller för närvarande sina läsare med det kapitel i Schlossers verldshistoria, som handlar om engelsmännens expedition mot Köpenhamn 1807. — Jemte det direktionen öfver handelsoch näringsdiskonten tillkännagifver, att kassakreditiv ät enskilda personer kunna erhållas den i instundande April å 1000—10,000 rår, upplyser direktionen, att, med anledning af bankoutskottets fattade beslut, den ändring i sättet för liqviden af redan beviljade och ännu utestående kreditiv, blifvit medgifven, att, i stället att kreditiv-innehafvare, Jemlikt 4:e punkten 1 de kontrakt, hvilka för närvarande gälla till efterrättelse, böra, 15 dagar före kreditivtidens utgång, kreditiv till kapitalet inbetala, slutlig liqvid må, utan hinder af omförmälde stadgande i kreditiv-kontrakten, verkställas till och med sista söcknedagen af den bestämda kreditiv-tiden, dock utan rätt för kreditiv-innehafvare, som vilja af nämnde fördel sig begagna, att å sådana insättningar, som ske under de sista 15 dagarne af kreditivtiden, tillgodonjuta ränta; varande det kreditiv-innehafvare hädanefter, såsom hittills, förbjudet att under nämnde tid något å kreditiv uttaga. (D.B.) Re — Enligt beslut vid Pedagogiska föreningens sednaste sammanträde lärer vid föreningens sammankomst i morgon öppnas en serie af diskussioner rörande ämnen, som förmodas komma att äfven blifva föremål för det i sommar sammanträdande läraremötets öfverläggningar. De båda vigtiga frågorna om lärarebildningen samt om rektoratet vid läroverken lära stå först på listan. Ju mera hoppet aflägnas att genom en tjenlig skollag få se någon tillfredsställande lösning af läroverksfrågan i sin helhet, desto vigtigare är det, att lärare och alla, som intressera sig för undervisningen, söka att medelst sådana slags diskussioner, som här nämnts, utbyta idger och tränga djupare in i skolans angelägenheter; — det är det enda, som uuder närvarande förhållanden kan i dessa stora angelägenheter leda till någon reda och något sammanhang. — — Samfundet Pro Fide Christianismo hade den 28 sistl. December sin sista sammankomst för förl. år. Vid detta tillfälle upplästes sekreterarens årsberättelse, hvilken innehöll en intressant öfversigt af samfundets historia och ättatiotre-äriga verksamhet och hvarur vi här efter D.B. meddela nägra spridda underrättelser : Detta samfund, som utan tvifvel är det äldsta ännu existerande, af enskilda menniskovänner ingångna förbund i hufvudstaden, stiftades år 1771 af d. v. kgl. hofpredikanten, sedermera öfverhofpredikanten och ordenspredikanten i Sala, d:r D. M. Wrangel, och dess första föreningsstadga antogs den 27 Mars s. ä. Det kallade sig då: Societas Svecana pro fide et christianismo, eller på svenska: Ett samfund, som med yttersta sorgfällighet bör befordra kristendomens tillväxt och utöfning uti Svea rike. Det bestod vid första stadgans antagande af 13 ledamöter, alla kända inom svenska kyrkan, neml. stiftaren ofvannämnde d:r Wrangel, C. G. Schröder, A. Båld, G. Rosån, A. Murray, A. Bäck, P. Stenbäck, N. Thenstedt, J. G. Flodin, G. Murray, R. Rövingk, E. Wallin samt E. Axelsson. Detta ringa antal tillvexte dock hastigt, så att innan första årets slut ledamöterne utgjorde 76, deraf 28 utländska. Sammankomsterna höllos i början sista onsdagen i hvarje månad, men nu endast 3 gånger om året. Samfundet egde fordom ett bibliotek, men detta blef, enligt fattadt beslut är 1834, försåldt på offentlig auktion, så att nu icke stort mer af detsamma äterstår än samfundets egna utgifna skrifter. Detta samfund, hvartill stiftaren, förutnämnde d:r Wrangel under sitt mångäriga vistande i England och Nordamerika synes hafva hemtat ideen af den redan 1698 ingängna föreningen For Promoting Christian Knowledge,, ådagalade särdeles under sina första är mycken kraft och nitälskan. Föremålet för dess första verksamhet var att efterforska orsakerna till förderfvet i kristenheten samt att uppgifva botemedlen deremot. Till fullföljande häraf utfärdade samfundet en uppmaning till samtliga sina medlemmar att insända skrifter, framställande såväl religionens och sedernas tillstånd i allmänhet, som ock beskrifningar om märkvärdiga kristnas lefverne och sista stunder. Dessutom hafva tid efter annan prisfrågor blifvit framställda och besvarade. Utom hvad ofvan är anfördt om allt det som samfundet Pro Fide et Christianismo gjort och verkat för sitt vackra ändamål, må framförallt icke förglömmas att detsamma äfven är upphofvet till katechetskolornas inrättande i hufvudstaden, till undervisande af yngre och äldre, som finnas okunniga i kristendomen. Slutligen anmärkes, att detta kristliga samfund varit moder till en mängd andra välgörande stiftelser, såsom Missionssällskapet, Bibelsällskapet, Vexelundervisningssällskapet, Sällskapet för nyttiga kunskapers utbredande, Evangeliska sällskapet, äfvensom det varit en, om ock omedelbar, väckelse för flera af sednare tiders offentliga och kommunala inrättningar, såsom prestoch skollärareseminarier, folkskolor i hela riket samt socken-nämnder. — ee oo Mindra tantarnae denlilian Innan hPa a