insigt och förutseende, som utmärker de konservati vas härdnackade motstånd i denna fråga, och den inkonseqvens, de ådagalagt genom de sinsemellan motsägande omröstningar derutinnan, säväl vid en föregående riksdag redan för 14 är tillbaka, då ridd. och adeln med ?7, pluralitet eftergaf den tomma och skenbara fördelen af den s. k. sjelfskrifvenheten, som vid förliden riksdag då ridd. och adeln antog det nu förkastade förslaget, att hvila till grundlagsenlig behandling. För min del har jag utur liberal åsigt gillat det nu förkastade förslaget, såsom en helt naturlig öfvergäng till er enklare representationsform, såsom i det hela vida mer betryggande än den nuvarande organisationen oclr såsom i sig innebärande ett verksamt frö till förbättringar, och slutligen en möjlighet, som nu nära nog saknas, till ett successivt framåtskridande både i materiel och politisk rigtning, genom fattandet af sädana beslut, hvilka verkligen uttrycka majoriteten: mening och uttalandet af sådana opinioner, hvilka. kunna inför tronen uttrycka det allmänna tänkesättet. Med den ställning representationsfrågan, genom ridd. och adelns votum och, jag tillägger det, de li beralas okloka beteende, vid denna riksdag intagit. befarar jag att denna vigtiga reform är på den lugns diskussionens väg vida längre tillbakaskjuten, än der var måhända för 40 är sedan, och jag vill ätminstone uttryckligen hafva fritagit mig ifrån att genom min röst hafva bidragit till ett för fosterlandet så sorgligt förhällande. — — Uppå särskild begäran meddela vi här nedan i sin helhet statsrådet Gripenstedts anförande på riddarhuset i fråga om bränvins bränningens inställande under nästk. April månad; varande detta justerade anförande at följande lydelse: Så vidt man får döma efter de föregående talarnes afgifna yttranden, hvilka alla sammanstämma i ett lika omdöme om det förevarande betänkandet, vill det synas som sympatierna för detsamma inom detta hus ej skulle vara särdeles stora, och det kan derföre måhända också tyckas vara mindre nödigt, att i frågan vidlyftigt orda. — För min del tror jag likväl, att det vore orätt, att i en så vigtig sak, som denna, iakttaga en fullkomlig tystnad, och jag utbeder mig derföre att i korthet få yttra mina tankar i ämnet. Genom kungörelsen den 13 Juli sistlidet är har Kongl. Maj:t uttalat sin åsigt om hvad Kongl. Maj:t ansåg böra vidiagas i afseende å bränvinsbränningens bedrifvande under den stundande vintern. — Han har derigenom förklarat, att då årets skörd hotade att i allmänhet blifva svag, och på vissa orter nästan alldeles felslå, skulle densammas användande till bränvinsbränning i samma stora skala, som under vanliga år, kunna medföra en alltför känbar minskning af landets förråd å födoämnen. I enlighet med denna åsigt om hvad omsorgen för landets väl kräfde, inskränkte K. M:t bränningstiden till ;:del af den el jest medgifna. Med tillbörligt afseende ä de särskildta intressen hvilka fordrade ett sådant medgifvande, förklarade K. M:t vidare, att det skulle stå idkarne af denna näring fritt attbränna bränvin, an tingen utan afbrott under 2:ne månader å hösten, eller ock under en månad om hösten och en den påföljande våren. Man har vid många tillfällen och på mängahanda sätt utbredt sig i anmärkningar och klander öfver den brist på förutseende regeringen, vid bestämmandet af dessa alternativa terminer skulle hafva ådagalagt, och man tror sig hafva gjort den stora upptäckten att, till följd af detta medgifvande, mycket underslef vid bränvinsbränningen skall komma att be drifvas och tillverkningen utsträckas vida utöfver det belopp som af regeringen afsågs. Jag får likväl förklara, att regeringen vid detta tillfälle alldeles icke varit så kortsynt, eller så menlös (för att icke säga enfaldig) som man på vissa håll, med ett slags för böjelse öfver sin egen större skarpsinnighet, låtit påskina. Jag kan tvertom försäkra att regeringen verseligen förmådde inse hvad som kunde följa af den emnade valfriheten i afseende på en månad af tilen, samt att alla dessa omständigheter blifvit noga öfvervägda, innan beslutet fattades. Men, m. hrr! är man på detta sätt betraktar frågan, blott och bart ån synpunkten af tillverkningens myckenhet, och fördömmer åtgärden endast derföre, att i följd deraf möjligen nägra 100,000 kannor bränvin kunna komma att ytterligare tillverkas i landet, så förbiser man en annan sida af saken, som efter min tanka är af långt större vigt. Om regeringens enda och högsta uppgift hade varit, att till det yttersta inskränka bränvinsillverkningen, hvad hade varit enklare och lättare, in att ytterligare förkorta tiden för bränningen, hvarigenom den äsyftade minskningen af varan mycket säkrare skulle hafva åstadkommits, än derigenom att man betog bränvinstillverkarne rättigheten attsjelfva efter sitt behof till någon del välja tiden för närinsens bedrifvande? Men då regeringen, på sätt som vid detta tillfälle skett, nödsakas ingripa i den enskildta hushållningen genom undantagslagar, anser gZ, och skall jag alltid anse, att dess pligt är, att söra detta med allt det undseende som med ändenålet är förenligt, så att den enskildte åtminstone cke må betungas mera än som oundgängligen är nö ligt. Hvar ock en, som har någon kännedom om förvållandet med bränvinstillverkningen, vet att denna väring bedrifves af olika personer, cch på olika orer, för olika ändamäl. Somliga bränna bränvin hufudsakligen för att sålunda tillgodogöra den sämre iden och sådana rotfrukter, hvilka icke hälla sig, ler för att i sammanhang med bränningen gödal: talloxar, hvilket likväl icke gerna låter sig göra på vortare tid än omkring 2:ne mänader. För dessa ;ersoner var det således af stor vigt, på det ej deras onomi skulle lida af en allt för stor rubbning, att ränningsliden icke afbröts, utan att de ägde rättiget att i en följd använda den medgifna tiden. AnIra åter afse i första rummet med bränningen, att senom dranken komma ladugården till hjelp, då fotertillgången är knapp. För dem är det naturligtvis ramför allt vigtigt att, då fodret på våren börjar ryta, genom bränvinsbränning kunna förskaffa sig Irauk, som dels ensamt, dels genom möjligheten att lermed tillgodogöra eljest odugligt foder, verksamt an bidraga till kreaturens framfödande. Då intresena vid näringens bedrifvande sålunda äro i väedtlig mån olika, hvarföre skulle då dessa olika in ressen betagas rättigheten att begagna den tid, som ör hvart och ett af dem var lämpligast, helst då sådant unde ske utan annan olägenhet än att derigenom ränvinstillverkningen möjligen kunde ökas med nägra 00,000 k:r, hvilket äter säsom jag redan förut haft ran yttra, på annat sätt varit ganska lätt att föreomma, om sädant häde ansetts vara af nägon synnerlig igt? Men dä inskränkningen i alla fall var så stor tt endast en tredjedel af den vanliga tiden bibehölls, tte väl icke ett eller annat 100,000-tal kannor ränvin mer eller mindre utgöra det principala i fråan, utan landtmannens verkliga behof, och hans nspräk, att dessa ej onödigtvis uppoffrades, i främ a rummet böra afses. Detta var ocksä just det som kedde genom den alternativa tidsbestämmelsen, och nghända hade samma klander som nu rigtas mot denna tgärd, ännu högljuddare förnummits mot underlåteneten deraf, i händelse den uteblifvit. Atminstone hade etsamma, enligt min tauka, då varit förtjent. Jag äterkommer nu till granskningen af sjelfva etänkandet. Deruti före läs, att rikets ständer skulle os K. M:t anhälla om äterkallande af den gifna tilitelsen att bränvinsbränning finge under loppet af stundande April mänad bedrifvas. Att genom ett idant upphäfvande af K. M:t en gäng meddelade eslut, ganska betänkliga följder skulle uppkomma, ar icke undfallit utskottets uppmärksamhet och det ar äfven med loffärd öppenhet uppräknat olägenherna deraf. De äro: att ett sädant steg skulle rubba örtroendet till konungens gitna löfte och utfärdade ud; innefatta en betydande orättvisa emot dem, hvilka ryggade vid konungens ord, för näringens utöfvande alt den termin, som nu skulle undertryckas; störande 1 ripa i redan uppgjorda affärsförhällanden och säinda tillskynda en mängd personer stora förluster, ch slutligen beröfva landtmannen en för kreaturens aw ONT OO — HV NA I mr — — Ft) he mv AA 3 OMR re Vv AM L GA M ss SS DM OO a RA ce