Aftonbladet – 20 februari 1854, sida 2

— oo— Majoren skall slå bort sorgen ... Sanna mina ord: det skall icke dröja länge innan majoren får dansa på sitt bröllop. Loos betraktade honom med stigande förvåning. — Är du galen karl? I samma ögonblick kom en officer med skyndsamma steg. — Loos — ropade han redan på afstånd. — Loos, du har bref. En kurir har nyligen kommit från Stralsund. Loos spratt till. En aning sade honom, att detta bref handlade om hans hjertas dyrbaraste angelägenheter. Han nästan flög till expeditionen och fick sitt bref. Stilen var honom obekant, men i sigillet stod ett E. Med möda förmådde han qväfva sin sinnesrörelse. Detta bref kunde ju innehålla underrättelse om Mathildas död... Han vågade ej bryta det på stället. Lik en drucken skyndade han till sitt tält, uppref förseglingen och läste: På grafvens brädd har jag klart insett min makas oskuld och vill efter bästa förmåga godtgöra henne hvad hon lidit. Skynda ti!l Stralsund, så snart ni erhåller detta bref. Faror omgifva henne... Ej allenast hennes, utan äfven mina slägtingar hata henne... Misstro Gyllensten . . . Jag förmår ej mer. .. Fåfängt skulle ni söka skildra den unga majorens känslor efter genomläsandet af denna biljett, skrifven med en darrande hand af en döende gubbe... Att han måste resa, det var gifvet... men huru lemna armåen . .. I denna ångest ilade han till general Rhensköld, sade honom allt, och reste följande dagen som kurir till Stralsund. De båda älskande hade återfunnit hvarandra. Mathilda lutade sitt brinnande ansigte mot den unga krigarens skuldra. — Nu... nu skall ingen dödlig mera åtskilja oss, min dyra Mathilda, — sade Loos, — men säg, hvilka faror hota dig? .,. och hvad är det din aflidne man fee om Gyllensten? Han är ju din slägting? — Ja... Edelstam var hans morbror, och största delen af den förmögenhet, som fanns efter min man och. hans mor, tillfaller nu Gyllensten, sedan gumman, i sin vrede mot mig, gifvit sin dotterson i testamente allt hvad hon egde... Arfvet efter min salig man har utgjort målet för alla Gyllenstens planer och sträfvanden. Det är väl derföre som Edelstam ber dig misstro honom. — Besynnerligt! — sade Loos — jag ansåg henom