ÖFVERSTE STOBER) ELLER HOLSTEINSKA PARTIET. — Hittills — fortfor Mathilda i sin berättelse — had min olyckliga mor sutit stum... Store Gud — utropad hon nu i höjden af sin smärta — innan jag anklagas fö bedrägeri, borde väl mina ansprålk undersökas. — Edra anspråk! — upprepoaade grefven föraktlig — Kom ihåg att hvarken konunggen eller danska lage erkänner edra anspråk ... Rätta cer derföre efter hvad ja sagt... Med dessa ord lemnade I han oss. — Afskyvärdt! — utbrast Luoos förbittrad. — Oc detta mot ett par värnlösa qvinnoor! — Vi voro sålunda fångar —återtog Mathilda, — E helt år varade vår fångenskap, ooch under denna tid da rade jag hvarje dag för min mors lif. Under demna fr gansfulla tid visade oss kommemdanten mycken godhe och utan hans hjelp och omvårdnad hade vitroligen fö gåtts i vårt fängelse. tFriheten var det enda, som kunde skänka min m lif och krafter, — jag var öfvertygad derom. Ett . hade vi, som jag nämnde, tillbringat i denna fångenskaj då en vacker dag dörrarne åter uppslogos och grefvc visade sig på tröskeln. — Min fru — sade han i det han vände sig till mi mor — min brorson är nu död, och er fabel kan sålund icke vidare tjena er till något. Dock är det vår önska att ni och er dotter lemnar anm: område. Jag he dragit försorg om en giftermå i för Mathilda Det är en svensk embetsman, af stadgad ålder och be tydlig förmögenhet, som anmält sig som hennes friare Ni, min fru, följer er dotter till Sverige, och vi bli hvar andra således å ömse sidor qvitt.. Går ni deremot ej i härpå, så tillslutas dessa fängelseedörrar om er för alltid Jag ger er tjugnfyra timmars betitänketid. E. Jag kastade mig till hans; fötter och besvor be nom att cj göra mig till menederrska . .. Jag hade svu rit en annan trohet... jag vore i mitt hjerta en annu maka... Allt var fåfängt... Inom tjugofyra timmar ) Se A.B. N:is 1, 3, 4, 10, 11, 13—15, 17, 18, 20, 21, 23,2 26—28, 30, 33, 35, 37—39 och 41.