Aftonbladet – 18 februari 1854, sida 1

ÖFVERSTE STOBEE) HOLSTEINSKA PARTIET. Då kommendanten följande morgon infann sig hos kaptenen, samtyckste denne till allt. Emellertid besvor han kommendanten, att han, såsom invigd i denna hemlighet, måtte besk:ydda den unga flickan och hennes mor och mildra deras öde. Han gaf den unge svensken sitt ord derpå och fortfor derefter: — I afton blir ni uti en båt öfverförd till svenska kusten. För edra landsmän berättar ni hvilken saga ni behagar, men glön ej, att ett oförsigtigt ord af er kan störta Mathilda och hennes mor i den största fara. Han gick hastgt bort och Loos lemnades ensam med sina tankar... Ändtligen började det skymma. Kaptenen nedfördes tll stranden och man lät honom stiga i en båt, som rodles af åtta man. Han nedkastade sig å bänken och fäsade oaflåtligt sina blickar på den gamla orgen, som för åonom inneslutit en verld... Ack! allt för snart försvann den undan hans åsyn... Endast hafvet svallade omkring honom. Nu märkte kaptenen att en liten fiskarbåt följde dem i släptåg... Det föll honom in att, så snart de voro komna midt på hafvet, skulle han sättas i den samma och öfverlemnas åt sitt öde. Denna tanke nästan tröstade honom. Dåå hin såg ner i hafvets djup, blickade stjernorna så vän! -t och lockande emot honom... Hvilken vällust att fi. lugna sitt hjerta i dessa svala vågor. Midt under degssa föreställningar öfverraskade honom sömnen. Han necdsjönk på bänken, i den fasta tron att han aldrig mer skulle skåda dagens ljus. Andtligen kände han att någon vidrörde hans skuldra... Tanken att man bestämt hafvet till hans graf var så liflig att den ej ens i sömnen öfvergaf honom: — Kan ni icke — sade han halfsofvande — lyfta ) Se A.B. N:is 1, 3, 4, 10, 11, 13—15, 17, 18, 20, 21, 23, 24, 26—28, 30, 33, 35, och 37— 39.