unge svensken sett ett danskt örlogsfartyg kryssa utan. för ön. Han trodde sig till och med varseblifva signaler. Intagen af oroliga aningar begaf han sig till Sophic — så var grefvinnan Ahlefelts nama — och yppade sina farbågor. — Det betyder ingenting, — svarade hon. — Jag har bott här tolf är och under denna tid sett otaliga skepp kryssa omkring ön och signalera kommendanten, som har sin station på andra sidan, ty på denna kan intet fartyg lägga till, hvilket ni sjelf erfarit. Hennes utsego, så sannolik den än ver, förmådde dock icke helt och hållet förjaga den svenska kapten-ns oro. Han önskade att alt varit förbi, så ett han finge fly till sitt fiderneslands kuster med sin maka och hennes mor. Men snart kommo andra tankar och skingrade hans fruktan. Tiden för vigseln nalksdes. Loos befann sig redan i sitt rum, för att kläda sig till brudgum. Då han var färdig väntade han med otålighet budet, som skulle kalla honom till ceremonien. I fantasien sig han redan Mathilda klädd som brud, med kronan i siva lockar . .. Hennes ögon strålade . ... dessa ögon, hvilkas glans de mjuka, sänkta ögonlocken knappast förmådde mildra. Kaptenens hjerta klappade hårdt... I — Min Gud, hvad de dröja! — sade han till betjenten, som hjelpte honom med hans toilett. oo o— Nu komma de, — sade betjenten, då steg ändtligen hördes. Loos studsade ofrivilligt tillbaka för det uttryck af hån, fa!skhet och förräderi, som lästes på betjentens ansigte... Det dröjde ej heller många ögonblick innan han erhöll förklaring. Dörren slogs upp. En underofficer med sex man inträdde. Fåfängt skulle vi söka skildra den arme kapte-; nens känslor vid denna syn. Att planen till giftermålet och flskten blifvit förrådd åt Ahlefeltska familjen, —! detta insåg han tydligt. I sitt raseri kastade han sig, öfver betjenten, i hvilken han med allt skäl trodde sig se förrädaren, och med möda förmådde soldaterna rädda hans If... Ändtlig n öfvermannad och fängslad till händer och fötter vriktes keptenen in fängelsehåla. Innan dörren stängdes hade h-n det. nöjet att höra sergeanten på sin danska dialekt yttra till vakt-n: — Vore det mueligt han kunde bryde sig ud — Sven