Aftonbladet – 16 februari 1854, sida 2

Borgareståndet. Debatten om det Lager bjelkeska representationsförslaget. Hr Brinck öppnade öfverläggningen med tillkännaIgifvande, att han ej kunnat frånträda sin vid förra Iriksdagen uttalade öfvertygelse, att det förevarande förslaget ej innebär frö till sädana fö bättringar som för framtiden kunna värna fäderne-landets vil och lycka. Då så många talare anmält sig att i frågan sig yttra, ville han ej upptaga tiden med någon granskning af förslagets detaljbestämmelser, utan äberopade och uppläste blott den reservation han vid förra riksdagen vidfogat det af konstitutionsutskoltet ji ämnet då afgifaa betänkande n:o 7. I Af de deri anförda skäl, till hvilka han nu ville 1 ga det, att förslaget ej är fullfärdigt, utan skulle i na i afseende på hvad angär valordningarne, så för Iridd. ich adeln som presteoch borgarestinden, leda till beänkliga förvecklingar, fann sig tal. föranlaten yrka proposition på afsl Hr Björck yttrade sig skriftligen som följer: Det lär icke utan en nedslående känsla, som jag föreItager granskningen af ett förslag till förändring af riksdagsordningen, då jag derjemte besinnar, att den så högst ändamälsenliga reformen allt mer och mer linskränkes till sin omfattning och att det för hvarje Igäng den ifrögakommer, visar sig allt mer och mer omöjligt att erhålla antagliga eftergifter. Den konservativa delen af riddarhuset bar förklarat en reform nödvändig, hierarkien har icke vägat bestrida bristerna i det närvarande, borgareoch bondeständen hafva i åratal böjt sin stämma för att maka på oefterrättlighetstillständet, alla olika fraktioner inom nationen hafva yrkat på ett resultat och till och med de stilla i land:na önska, att nägot billigt kunde åstadkommas. Pe liberale inom och utom representationen I hafva framlagt fullständigt utarbetade förslager, koInanger har framlagt förslag ; dessa hafva äter blifvit (använde för ytterligare förmedlingsförslager; alla dessa förslager hafva erbjudits desse rikets ständer, som säga :ig representera nationen, men alla hafva blifvit förkastade. Ett enda, fast ringa hopp återstod. De konservative, maktäganåe inom de riksstånd, som så gerna beta de förste, hade väl erkänt reformens nödvöndighet men endast de hade icke afgifvit nägot förslag. Ändtligen måste också de visa halten af sina löften och det är dessa, com de förmenat sig bafva uppfyllt, då de framlagt det förslag, som nu utgör föremål för öfverläggning. Om detta förslag skulle bedömas från den ständpunkt som tillater ett urskiljande af det bästa och för nationen nyttigaste, så skulle det icke ens behöfva en granskning, emedan det bibehåller den form för representationens sammansättning, fom tillhör en förgången tid, då samhället icke kunde, om det än ville, skydda dex personliga rätten, vare sig den materiella eller immaterieHa, utan denna mäste strida med och mot samhället, och för denna strid söka medel i föreningar, som afsägo att injaga samfundet FESTER REK NYKO RENEE ARR ST RR