Aftonbladet – 16 februari 1854, sida 2

Eregen ungdom, jemte Mathildas skönhet och behag, ursäktar er obetänksamhet i mina ögon. Men till belöning för mitt ädelmod fordrar jag att ni tar reson och ej låter passionen helt: och hållet beherrska er. Mathilda kan, får aldrig tillhöra er. Den unge mannen darrade. Pet var en grym dom öfver hans hjertas ljufvaste förhoppningar, en stormvind öfver hans kärleks alla rosor... — Gif mig då heldre döden — utbrast han häftigt. — Eller säg mig: hvarför skulle ej jag kunna hoppas en sådan förening?.. Jag är af borgerlig härkomst — det är sannt — men jag är krigare och väl liden at min store konung. Kommendanter iakttog en stunds tystnad. Derpå ätertog han: — Herr kapter,... jag har sagt er allt hvad jag har tillåtelse att säga. Så mycket vill jag dock tillägga: de äro redan bortföda härifrån i säkert förvar... Deras härdare eller milcare behandling beror af ert uppförande. Om ni ger ert hedersord att aldrig efterforska Mathildas vistelseort, skall allt vara glömdt... I vidrigt fall förvärrar ni endast de olyckliga fruntimrens! redan förut nog hårda öde... Kamhända sitter ni sjelfva deraslififara. — O min Gud! — utbrast Loos, öfverväldigad af smärta. . — Jag lemnar er nu — återtog kommendanten. — Öfverväg mina ord, i morgon väntar jag ert svar... Vid Mathildas afsked tillät jag den arma flickan att åtminstone tillskrifva er sitt farväl... Här är det. Han lemnade honom ett bref — och Loos var i ensam med sina dystra tankar... Han läste och åt läste detta bref från sin förlorade brud... Den ömmaste kärlek andades deri. Hon besvor Honom att lyda kommendantens råd... Om du dör — skref hon — skall din död göra mig till sjelfmörderska, då deremot din frihet, ditt lif är den enda stjerna, som kan ipplysa den mörka natt, som omger Mig... hun kommenlanten talat med en förkrossande sanning, var det dock egentligen detta bref, som bes kaptenens beslut. En kula hade varit honom li vare än ett lif skillt från hans älskarinna, men ha slöt att lefva... Hoppet tillhviskade honom ännu med Mathildas älskade stämma: — Lyd! Himlen skall återförena dig med den du ilskar,.. (Forts.)