Aftonbladet – 16 februari 1854, sida 1

ända tills plötsligen tanken på konungens uppdrag oc hans egen pligt slog honom med förebråelser. De båda ungas hjertan hade sökt och funnit hvar andra. Kärlekens första kyss hade brunnit på deras läp par ... och Loos hade i öfvermåttet af sin hänrycknin svurit att göra Mathilda till sin maka. Men snart ställde sig förnuftet i vägen för passionen. . — Jag, en subaltern, gå och gifta mig under brin nande krig! — utbrast den unge svensken. — Hvad skal konungen säga? ... Och mina kamrater? Ilan förtvif lade. — Emellertid beslöt han att meddela hemlighete! it den unga flickans mor. Hon afhörde med rörelse berättelsen om hans kärlek — Och Mathilda? — frågade han. — Besvarar min kärlek. Endast hennes mors samtycke ... — Är edert — afbröt hon. —Men innan ni fatta ert besut, måste ni veta min dotters egentliga stånd och nor. Jag vill derföre anförtro mig åt er. öfvertygad om att ni ej sviker mitt förtroende. — Sedan den unga svensken gifvit sitt hedersord att iakttaga den obrottsligaste tystlåtenhet, erfor han en af den tidens så vanliga händelser, alla följder af de ståndsfördomar och det bördshögmod, som öfverallt utmärkte början af det adertonde seklet. I hennes ungdom hade en ung grefve Ahlefeldt blifvit hastigt förälskad i henne, — men hur kunde hon, er obetydlig embetsmans dotter, vinna inträde i denna familj, en af de stoltaste i Danmark? Grefven föreslog nenne en hemlig förening och den oförsigtiga samtyckte athilda blef frukten af denna förbindelse... Grefvens arbror, en gammal högdragen aristokrat, förvånad öfvel ororsonens vägran att antaga någon af de förnäma förvindelser man föreslog honom, började efterforska och ipptäckte snart orsaken. YFamiljens raseri öfver denna skandal var obeskriflig — och den unge grefven sjelf, stället att beskydda maka och barn, var nog låg att ör försoningen med sin familj uppoffra dem. De fördes ill et: gammalt slott på Bornholm, der de nästan höllos ti fångenskan. I den första a smrtan öfver mannens bedrägeii ch nöjd att å stone få behålla sitt barn, försjönk len förskjutna makan i en fullkomlig apati. Men allt fter som dottren tillvexte vaknade modren ur sin dvala. Ilon kunde ej uthärda att se Mattilda beröfvad allt, ända ill lagligheten af sin födsd, utm grubblade natt och