Aftonbladet – 16 februari 1854, sida 1

Det ryska fartyget närmade sig åter med fruktansvärd häftighet ... Inom ett ögonblick hördes knallen af ett kanonskott och en kula flög hvinande genom jaktens tackel och tåg. — Vi äro förlorade, men han äfven — utbrast Loos lifligt. — Styr mot land... Vi ha ingenting annat att göra... Seglet hissades ånyo och det lilla fartyget dref med blixtens hastighet in bland klipporna och skären... Alla insågo att de gingo sin vissa undergång till mötes... Mörkret utbredde sig och stormen utifrån hafvet tilltog... Vågorna sköljde äfven jaktens däck och begrof det arma fatyget i sin djupa afgrund... Vid fallet förlorade Leos sansningen, men en väldig våg tog honom på sin rygg och vräkte honom upp på stranden... : ANDRA KAPITLET. Da den unge krigaren åter uppslog ögonefi, faun han g liggande i en beqväm säng och bredvid densamma varseblef han ett fruntimmer af ett ädelt och behagligt utseende, ehuru redan i den ålder, då man icke så noga vet hvilket tiotal man skall påföra en qvinna. Vid sidan af denna dam syntes en ung flicka af en de skönhet... Hennes stora, djupblåa ögon voro I ett uttryck af öm oro fästade på den unge krigas bleka ansigte. — Gud ske lof, han lefver, mamma! — utbrast han slutligen. Loos upplyftade hufvudet och såg sig med förvirring omkring i rummet. Han kände en olidlig smärta i sitt ben och märkte snart, till sin bestörtning, att det var brutet . . . — Hvar är jag? frågade han med matt röst. — På Bornholm, min herre — lydde svaret. — Alltså fången! utropade han, full af oro. — Nej, min herre... Er olycka skall ej tillskynda er frihetens förlust. Så snart ni blifvit återställd, skall jag skaffa er medel att återvända till Sverge. Men ack! den stackars krigaren råkade snart i en annan fånge Den unga älskliga flicka, som satt vid hans hufvudgärd, och som så vänlig och huld räckte honom helsodrycken, fängsiade snart hans hjerta... Foten ville aldrig bli bra, utan så snart han tänkte resa, började den åter värka, så att han beslutade qvarstadna ännu en dag... Och så gick det vecka efter vecka,