Hade Perseus jelf inslungat. sitt fruktansvärda Gorgohufvud, så skulle icke en större förstening hafva kunnat åstadkommas. Det var Regina sjelf, men i hela glansen af all sin förföriska skönhet. . Henres ögon glänste, hennes panna var högburen, hennes spinstig och triumferande. — Det syntes att hon allt för väl kände den sensation hon skulle uppv De siora, blistrande ögonen upplyste ingalunda ett gulnadt oeh förhärjadt fölt, utan ett, der rosen täflade med liljans glans. I sin toalett hade hon inlagt all den prakt en sorgdrägt förmår medgifva. En ros sf de klaraste diamanter — en skänk af geheimerådet von Dittmar — var fästad i hennes svarta lockar, der det strålande smycket upphöjde hårets och ögonens glans, som dermed tätlade i skönhet. Fredrik hade swårt att dölja sin glädje, sin förvirring. En öm blick mötte Reginas strålande öga. Medan häprad och förundran förstummade: de öfriga, bemödade sig prinsen om att återvinna sin fattning. I dag gjorde ölet allt att bereda Regina en triumf. Prottningen, som risade sig straxt efter Reginas inträde, anade lätt orsaken till den förvirring som herrskade i sällskapet. Bon log. Det roade henne att ytterligare stegra de öfriga fruntimmernas afundsjuka. Småleende närma 2 hon sig friherrinnan DPuvald och gaf i nådiga ordala ; tillkänna sitt välbehag öfver att finna henne återsälld till helsan och så embellerad. fö TJUGUSJETTE KAPITLET. s död klädde sig jorden Idiga monark, drog sig solen ej förmår att göra För första gången efter Car åter grön. Vintern, denna cr tillbaka till de isiga fjellen, honom hans välde stridigt. ens böljor bröto om-. sider sina bojor, och de täck rne och holmarne omkring hufvudstaden visade sig äter smyckade med vårens späda grönska. Just en sådan herrlig vårdag hade eu mängd officerare grupperat sig på borggården, i afvaktan på hans kongl. höghets ankomst. var nemligen stor parad. De högre officerarm:, bland hvilka äfven Stobte befann sg, ugjorde en af dessa grupper, i hvilka man mod låg röst samtalade om dagens händelser och utsigteraa för dn närmaste framtden. Just i den intressantaste delen af samtalet syntes prinsen generalissimus. Alla tungo,