Aftonbladet – 15 februari 1854, sida 1

Detta bref hade ånyo uppväckt en glimt af den fordna kärleken , ., Fredrik skref ånyo. Regina hade rest. Denna afresa utgjorde samma dag om aftonen ett samtalsämne mellan Wilkens och hans herre. Kammartjenaren, angelägen att utforska prinsens tankar, förebrådde honom hans köld mot den qvinna, som uppoffrat så mycket för honom . .. Han talade om Reginas skönhet och behag. Fredrik smålog föraktligt. — Hon lär vara hoptorkad som ett skelett nu — sade han. — Det är icke sannt, ers höghet. Dessa afundsjuka hefdamer hafva utspridt detta sqvaller. — Nå, det må så vara... Också skulle jag äfven hafva älskat henne lika högt som fordom, om ej... Prinsen tvekade. — Om ej! — upprepade Wilkens. — Om ej det fördömda giftermålet egt rum med Duvald, ... en af de största skurkar, man kan uppleta här i landet... — Men ers höghet föreslog ju sjelf detta giftermål? — Du vet nog, din inpiskade skälm, att Duvald narrade mig dertill under föregifvande att detta giftermål vore nödvändigt för att rädda frökens ära Förmodligen trodde hen sig genom detta giftermål erhålla ännu ett band på mig... Men han misstager sig... Jag känner honom nu tillräckligt... Hans skamlösa pennizgprejerier och den glädje, hvarmed han åtog sig att blifva den olycklige Dittmars ) fångvaktare, har upplyst mig om mannens karakter . .. Äfven Reginas beteende har varit besynnerligt... Han påstod, att den sorg cch förskräckelse hon kände öfver Di:tmars olycka, — hennes välgörare, som bon var skyldig så mycken tacksamhet — ådrog henne en fausse couche, — och med detsamma kunde han knappast dölja ett triumerande löje, som såg ästan demoniskt ut, .. Alt det dir döljer ea hemlighet. ) Se Mord och Kröning af Zeipel. Diltmar, en genom Carl den elftes reduktion ruinerad baron, är själen i sammansvärjningen mot enväldet och Carl den tolftes lif. Till deltagande i dessa planer förledes äfven Dittmars son, ryttmästar Bernhard, sem sedermera af änger och förtvifian med ett pistolskott slutar sitt lif inför sin fars ögon... Gripen af fasa förlorar Dittmar förständet... Af fruktan att han i sin galenskap skall yppa nägon vigtig hemlighet, lemnar man honom att bevakas af baren Duvald... Dittmar är för öfrigt den, som först tagit Regina i sitt beskydd och fört henne i prinsens armar.